Att stanna upp, här och nu.

När barnen somnar som små ljus så här 19.15 på kvällen, jobbmail är besvarade och när den där politiken som bearbetas sommartid är klar för resten av semestern så känns livet så... konstigt. Frost II rullar fortfarande framför mig, Lilleman sover bredvid, lite lätt snarkandes och Lillasyster sover så gott i sin säng. Kärleken är iväg och tränar. Borde jag passa på att duscha? Städa? Fortsätta jobba fast det är semester? Kanske stänger jag av och sätter på någon av de där serierna som bara jag följer....
.... men istället sitter jag här. Pausad. Lyssnar på tystnaden. Njuter av ännu en fantastisk dag med en smula trots och en skopa kärlek. Tänk, vi hann med så mycket ändå. Storhandlat tillsammans (bästa hjälpredorna), cyklat,, burit barn och cykel, gungat, ätit glass och tittat på Frost. För tredje gången..

Astman är tillbaka på Lilleman så jag försöker även planera om besöket på Furuvik vi tänkt till veckan. Ett hostande barn, är inget populärt barn även om det "endast" är hans förkylningsastman som spökar. Vi har ändå en magisk sista semestervecka framför oss. Mitt hjärta är så varmt och fyllt av kärlek. Älskade ungar..

Gillar

Kommentarer