Att ha lämnat vecka 35 och gått in i vecka 36

Kan ni förstå att jag är gravid i 9:onde månaden nu? Det är sista veckorna kvar innan förlossning och i morse kom jag på mig själv att det först är när jag ser mig i spegeln som jag inser att magen är kvar där. Som en boll, instoppad under tröjan. I morse kände jag mig inte gravid.. Visst är jag rundare om kinderna, höfterna och armarna men kulan.. den är ju bara så fin! Förstår nu, hur alla menar, som säger att jag kommer sakna den. Även sprattlet i magen, när han istället sprattlar utanför kroppen. Min lilla groda.

Mående

Illamåendet från förra veckan har gett med sig, men plats och sug för mat har jag inte. Fick jag bestämma, skulle jag leva på fil och müsli just nu. I söndags vaknade jag därimot upp med världens halsbränna, som har hållt i sig hela början av veckan. I natt, slapp jag det.
Jag känner hur hormonerna förändrats, tuttarna värker och en mensliknande, molande värk kommer i samband med sammandragningarna nu. De är helt oregelbundna och håller inte i sig en minut ens så ingen bebis som tänker titta ut denna veckan - tror jag iallafall.
Fötterna har svullnat ganska rejält och ringarna, på fingrarna har jag tagit bort. De känns som prinskorvar av och till, så bättre att ta det säkra, före det osäkra.

LIllfisen

Svårt att förstå, att han är nästan en halv meter lång (ca 45 cm) och väger runt 2,5 kg. Inte konstigt att kulan är så hård. Han fyller ju ut hela nu! Han har sina rutiner. Vaknar runt 06.30, i bilen på väg till jobbet. Sen buffar han på mig fram till fikat, och sover en stund till därpå. VId lunch och efter är han som vildast, samt under eventuella träningspass säger han hej. Kvällarna, vid 20-21 så går han igång igen, beroende på när jag somnar. Sen märker jag faktiskt inte av honom direkt förrän jag vaknar på morgonkvisten. En buff eller två har jag fått när jag vänt mig eller tagit en kisspaus på natten. Jag tror att han fortfarande ligger med huvudet ner och stjärten upp. Känner hans små händer nedåt kroppen och fötter, hälar och knän drar på högersidan. Hickar av och till, leker med navelsträngen och jag tror mig känna att han suger på tummen ibland.

Träning

I lördags körde jag mitt sista Body Pump pass. Det var fortfarande kul men jag känner att magen gör att jag inte längre kommer åt de muskelgrupper jag ska komma åt, så bättre att helt enkelt köra själv på gymmet. Där jag känner min kropp, varje rörelse, varje steg. Fokus överkropp, då jag inte vill förstöra mina ligament de sista veckorna. Det kommer trots allt, en tid efter förlossning också.
Cardio - 20 min cykel varje dag på gymmet, annars promenerar jag när vädret tillåter. Har inga kläder som passar så snor åt mig Kärlekens jacka, när han inte tittar.

Tankar

Jag är redo. Känner mig faktiskt helt redo nu. Visst har jag 1000 tankar på hur livet kommer se ut efter, men nu har skräcken lagt sig och jag omfamnar spänningen. Utmaningen. Livet. Allt är klart nu, så han får komma när som helst.
Hormonerna har ju vänt igen och känslan är återigen likt de 12 första veckorna (förutom kulan förstås)
För envis för att inse någonting annat så skulle jag

---

Något jag måste lova mig själv är att alltid, alltid se efter mig själv. Om inte jag mår bra, hur ska Lillfis må bra? Jag ska sätta oss i främsta rum. Vårt välmående. Innan resten av familjen. Innan jobb. Pengar är en världslig sak, och jag kommer bli tvungen att leva på 10 000:- mindre i månaden, än vad jag är van vid. Men jag klarar mig. Vi klarar oss.

Jag tar en dag i taget. Försöker påminna mig själv om att vila. Inte stressa.
Han kan komma idag. Imorgon. OM 4 veckor. Eller om 6 veckor.

Livet. Det som gör det värt att leva.

  • Gravid

Gillar

Kommentarer