Att få den där extra stunden

Tiden. Den går så snabbt! Vi har bott här i snart tre månader. Lillasyster kryper snart iväg medan min stora Lilleman börjat prata, säga allt fler ord och kan dessutom flera ord på teckenspråk. Vad hände!? Det är precis som om han gick igenom en fas och kom ut som en ny liten kille. Min älskade prins. Mammahjärtat gråter av stolthet för dessa två. Något rätt gör jag minsann även om jag ibland känner mig väldigt otillräcklig som mamma. Speciellt när båda gråter och jag är ensam med dem. Det händer inte alls lika ofta nu. Att de gråter samtidigt menar jag. Ensam är jag mest hela tiden men Lilleman brukar oftas låta mig göra Lillasyster nöjd först, men ibland behöver han sin mammakram. Sin mammatid. Just precis då. Då får han den. Han förstår så mycket mer än hon. Kanske tar nattningen av lillasyster 45 min istället för 15 min. Hon kan bli så arg och så envis. Det är det värt. Just då.

Imorse fick vi en timme tillsammans och ikväll tittade vi på ett extra avsnitt av Bolibompa innan vi kröp ner i sängen. Bara för att vi kunde. Lillasyster sov och vi fick mysa bara han och jag.

Han som växer så det knakar och gör sin mamma stolt varje dag. Min son. Min stora kille. Min kärlek.

Gillar

Kommentarer