En tid av ovisshet
Satt hos pappa ikväll, på sjukhuset. De har hävt besöksförbudet för honom då han är så pass dålig. Vi fick sitta där till 22, sen skjutsade jag hem hans fru. Imorgon är det operation om det är möjligt..
Han är så trött på sjukhus och jag förstår honom. Nästan två veckor utan att få besök. Han trodde vi inte ville besöka.. jäkla skitvirus!
Det gör ont i mig att se honom. Jag får sjuk ångest och maktlöshet men jag är där för hans skull. Han är så otroligt envis och förmodligen klarar han operationen likt alla andra. Det är bara när de där tankarna kommer ”om ifall inte..”
Han har alltid varit min pappa. Min förebild. Min hjälte. Även om han knappt aldrig var hemma utan jobbade mest hela tiden. Han kommer ändå alltid vara min pappa. Min förebild. Min hjälte.
