Jag är rätt säker på att de flesta av er vet vad jag tänker på.. MAGSJUKA, såklart!

Jag hade skrivit ett långt och argt inlägg om 48h regeln vid magsjuka osv. då jag blir så himla arg när föräldrar inte håller sina barn hemma tills de blivit ordentligt friska och inte heller smittar längre.
Men jag raderade allt och tänker nu bara skriva:

/Jag uppmanar er alla att vara hemma någon extra dag utöver de där 48h för att vara på säkra sidan. Det vore ju hemskt tråkigt om just du eller ditt barn skulle råka smitta en otroligt känslig person (t.ex väldigt litet barn, person med diabetes eller annan sjukdom som gör att man blir riktigt sjuk vid just magsjuka) bara för att ni är lite för snabba med att lämna barnen till skolan eller förskolan./

Varför jag skriver om detta är för att det går magsjuka på Elsas förskola just nu, så vi sitter väl i princip och väntar in sjukan här hemma. Jag har förberett så gott det går med inhandling av nödvändigheter, tvättat upp så det finns ordentligt med handdukar, sängkläder m.m.
Jag hoppas vi slipper bli sjuka för Elsa blir väldigt dålig vid magsjuka och det är verkligen inge kul att ha magsjuka när man är gravid heller. Det har jag provat och vill inte gärna göra om det.

Puss o kram, ta hand om er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Som vanligt har jag jättesvårt att sova, men denna natt är det faktiskt Elsas hosta som hållit mig vaken.

När jag väl har sovit så har jag drömt om förlossningen som komma skall. Och de flesta vet att jag är otroligt rädd och osäker inför förlossningen. Jag hade förlossningsskräck när jag väntade Elsa också och den blev inte ett dugg bättre när hela faderullan var över och jag hade henne i mina armar.
Det där med att man glömmer bort och att all smärta och otäcka känslor från förlossningen rinner av en så fort man ser bebisen hände verkligen inte mig!

Nåväl, allt drömmande om bebisens ankomst fick mig att fundera på hur tusan vi ska få plats allihopa här hemma?
Vi har letat nytt hus i något år nu utan framgång, men tanken är ju att vi ska flytta till större.
Vi har bara tre sovrum nu och vi är snart 6 personer.
Som det ser ut nu har tvillingarna (som bor här varannan vecka) varsitt rum medan vi tre andra delar rum. Och om vi inte gör någon förändring så kommer det bli så att de som bor här på halvtid kommer ockupera 2st rum medan vi som bor här på heltid (4st) kommer få knöka ihop oss i ett och samma rum!
För mig är detta vansinne!
Men jag vet helt ärligt inte hur vi ska göra, tvillingarna är snart 10 år och är stora nog att få ha sina egna privata bubblor (rum) såklart, och det känns lite elakt att slänga in dom i samma rum igen. Men ska verkligen 4 personer behöva dela rum bara för att de två ska ha egna rum varannan vecka när de bor hos oss?
Bebisen kommer ju givetvis sova inne hos oss i början men det vill jag ju bara ska bra de första månaderna.
Har ni nå tips på hur vi sk fördela upp oss?
Två och två i varje rum? Eller som nu, 4 i ett och 2 som har varsitt? Elsa kommer inte kunna dela med någon av tvillingarna för då skulle hon inte sova en blund o bara leka med alla deras saker som hon inte får röra. Och i vardagsrummet känns inte heller rättvist att ställa hennes säng som någon jäkla nödlösning. Vad tycker ni? Kom gärna med era tankar kring det jag skrivit för jag börjar få lite panik faktiskt. Om vi ska flytta på Elsa behöver vi börja förbereda henne så snart som möjligt så att hon känner sig någorlunda trygg i ett annat rum när bebisen kommer.

Likes

Comments

Jag måste först och främst be om ursäkt till mina nära och kära för att jag inte är speciellt social just nu. Jag har helt enkelt ingen ork till att åka runt o träffa alla, och även om jag skulle få lite ork så har jag så ont hela tiden att jag måste välja noga vilken aktivitet eller vilka ”måsten” jag ska prioritera för att det inte ska bli för mycket på en dag eller en vecka. Bara att komma ut i bilen och ta mig till och igenom en affär är så ansträngande att jag blir sängliggande resten av dagen och jag behöver vila några dagar efteråt för att återhämta mig och kunna gå någorlunda smärtfritt igen.
Jag hoppas ni har överseende med detta och jag vill även säga att ni är varmt välkomna hem till oss om ni vill träffas, det underlättar väldigt mycket för mig för jag VILL ju såklart träffas!

Och för er som inte förstår vad jag pratar om så lider jag av förskräcklig foglossning/bäckensmärta. Som jag skrev så är jag sängliggande vissa dagar och kan endast ta mig fram genom att stödja mig i något eller gå med kryckor.

Men det är ju lite skönt att slippa skotta nu när tre års vintrar har kommit o lagt sig över vårt lilla Lindesberg. (Skämt åsido) Jag hade gärna kunnat gå ut på en promenad i vårt fina vinterland och leka i snön med Elsa som mer än gärna vill njuta av detta väder.
Jag tröstar mig med att våren snart är här och att detta tillstånd inte är för evigt och att det faktiskt ger oss ännu en fantastisk gåva i slutändan. Jag önskar bara att det var lite mer rättvist fördelat mellan man och kvinna i det här med att skaffa barn. Vi kvinnor står ju för hela kalaset förutom en enda (nog så viktig) ingrediens.

Likes

Comments

Jag har inte lärt mig att njuta av att vara hemma och sjukskriven på heltid ännu. Jag älskar ju mitt jobb och mina kollegor så att bara vara hemma är väldigt tråkigt tycker jag.
Det är absolut nödvändigt då jag knappt kan ta mig fram längre utan stöd. Men att vara hemma och inte kunna göra något är ju supertråkigt! Vad kan man hitta på för att få tiden att gå? Jo jag tycker redan tiden går väldigt fort men jag vill att den ska gå ännu fortare nu när jag bara går hemma. Sysselsätta mig med något som får tiden att bara rusa iväg men som inte kräver att jag måste röra på mig för mycket. Får endast gå korta promenader, typ runt kvarteret, och all rörelse gör fruktansvärt ont.
Hittills har jag roat mig med vår nya tv i kombination med Netflix. Serier och filmer får tiden att gå i rasande fart men även det kan bli långtråkigt. Så hjälp mig nu och kom med tips på vad jag kan göra med alla mina dagar fram till våren då lillasyster är tänkt att flytta ut från min kropp, det är hela 97 dagar kvar till BF.

Idag startade jag och Elsa dagen med en mysig frukost tillsammans i soffan framför en film.

Likes

Comments

Det var över ett år sen jag skrev något här i bloggen. Det har ju hänt massor sedan sist.
Jag skapade ju min blogg för min egen skull främst, jag ville skriva ner och kunna titta tillbaka på min första tid som mamma, mammaledig och allt vad det innebar. Jag ville även dela med mig av mina tankar till andra. Sen hände det väldigt mycket som gjorde att jag fick lägga ner bloggandet och skrivandet då det fanns vissa personer som tyckte att jag delade med mig för mycket och de utnyttjade min blogg som någon slags "stalker" grej så jag kände mig otroligt kränkt.

Men nu när jag väntar barn nr 2 känns det som att det är läge att börja skriva ner mina tankar och känslor och dela med mig av min vardag igen. Så att jag kan se tillbaka på tiden och minnas hur det var. För man glömmer ju så lätt. Och det var ju som sagt för min skull jag ville blogga.

Så, jag väntar alltså barn nr 2. Vi har redan tagit oss över till andra halvlek (v25) och mina graviditeter har skiljt sig väldigt mycket åt på många sätt.
Vi har dessutom tagit reda på könet den här gången. Vi väntar en flicka, mest troligt alltså, vi vet ju att det inte är 100% säkert.

Jag har lyckats vända på dygnet, eller jag har väl inte gjort det självmant. Graviditeten har hjälpt mig. Den här natten har varit hemsk, råkade somna vid halv 8 o vaknade vid 22 o kunde inte somna om. Så jag har varit vaken sedan 22 kan man säga, lyckades slumra till några korta stunder mellan 12 och 02.
Det är väl det enda som är likt min förra graviditet, men då kunde jag åtminstone få sova till 04-05 på mornarna.
Tack och lov så är jag ledig i några dagar nu tillsammans med Gustav så jag kanske kan få chansen att vila ikapp lite på dagarna.

Så jag kanske kan börja nattblogga nu då när jag ändå har så mycket "ensamtid" på nätterna när alla förutom jag o lillasyster i magen sover.

Lägger in några bilder på Elsa också för att minnas hur stor hon är nu när vi med spänning väntar på att hon ska bli storasyster.

Likes

Comments

Idag är det första december, lite tråkigt att min feber och förkylning håller i sig än. Men enligt 1177 rådgivning var det bara att vänta ut och gilla läget.

Elsa är nu lite mer än 1 år och 7 månader och jag tycker ju självklart att hon ska få ha en egen julkalender i år. Hennes första alldeles egna kalender med luckor som ska öppnas varje morgon.
Hon förstår ju inte varför vi gör det ännu men jag tyckte det kunde få vara en liten mysig grej som vi gör tillsammans varje dag fram till jul.

Idag fick hon öppna sin första lucka och i luckan gömde sig en pixibok, som det kommer göra i alla andra luckor oxå ända fram till jul.
Hon blev jätteglad när hon fick öppna luckan och se den lilla boken som hon genast började bläddra i.
Herregud nu förstår jag varför det är sådan hysteri kring alla dessa julkalendrar hit och dit. Att få se blicken i sitt barns ögon medan hon öppnar och när hon har öppnat är ju fantastiskt roligt!

Likes

Comments

Igår när jag gick och la mig så var jag så jäkla nöjd, jag kände mig helt plötsligt helt frisk! Jag kunde andas utan problem, ingen hosta och kände mig helt rofylld och lagom tempererad i kroppen. Så jag låg i minst en timme och bara njöt av att jag mådde så bra när jag ändå inte kunde somna.
Men efter en natt med god sömn så vaknar jag och är helt väck igen, fortfarande feber.. När ska den ge sig egentligen? Sjunde dagen nu, min kropp orkar snart inte mer.
Troligtvis var det cocillanan som fick mig att må så förbaskat bra igår kväll så den håller jag hårt i!

Idag har vi legat i soffan som vi gjort alla andra dagar den här veckan.
Elsa har bjudit mig och sina mjukisvänner på fika i sängen, hon vet minsann hur man piggar upp sin mamma!

Helgen då, både jag och Gustav är lediga i helgen men jag kommer väl inte orka göra så mycket. Men vi får se, nån dag måste jag ju vakna upp feberfri tycker jag.

Här ser ni gofikat Elsa tog fram o bjöd på!

Likes

Comments

Vilket jätteroligt första inlägg på flera månaderna det här kommer att bli känner jag!

Jag har åkt på någon jäkla dagisbacill så jag har varit helt däckad med feber i 6 dagar och hosta från helvetet likaså i 6 dagar.
Men det är inte heller det värsta, det kommer vi till nu!
Jag är ute på min allra sista uppskjutna praktik nu (eller jag ska vara egentligen), så tajmingen med den här bacillen som jag fått är så jävla rutten! Jag var först hemma med Elsa och vabbade några dagar, för let's face it, vi har inte råd att Gustav är hemma med mindre betalt medan jag går o jobbar gratis. Jag tänkte att några dagar spelar ju inte så stor roll, det är ju mänskligt att behöva stanna hemma ibland och jag stannar ALDRIG hemma annars. Men sen fick jag den här dumma bacillen och har fått lov att stanna hemma, alltså jag skämtar inte när jag säger att jag varit sängliggandes och sovit max 2-3 timmar sammanlagt per natt och får inte i mig mat.
Så idag ringde min ena handledare och frågade omtänksamt hur det var med mig och gav mig beskedet att jag inte kommer kunna bli godkänd på praktiken pga. för mycket frånvaro.
Kul! Det hade ju vart rätt åt mig om jag hade "skolkat" och utnyttjat mitt barn och vabbat fast jag inte behövt. Men nu har både jag och Elsa varit dygnsjuka och det kan man ju inte rå för.

Näh men bättre tider väntar, jag är snart frisk hoppas jag. Och då väntar träningen och andra roligheter. Försöker att blicka framåt och härda ut nuet.
Jag saknar alla kollegor på jobbet och längtar tillbaka som bara tusan så det ska bli skönt att komma tillbaka om några veckor.

Likes

Comments

Jag har sedan en längre tid tillbaka vetat om att jag skulle få följa med min syster och hennes sambo till förlossningen när det skulle bli dags för lilla Penny att komma ut.
Så igår var dagen med stort D kommen, ca kl. 05:30 åkte vi in till USÖ och alla tre var lagom nervösa. Syrran hade fått ett datum för att bli snittad så vi har vetat om detta ett tag och har bara gått och väntat och längtat som bara den!
Väl inne fick dom sitt rum och vi gick in och satte oss som på nålar. Vi alla tre var nervösa, spända och nyfikna inför vad som skulle ske, vi visste ju att idag kommer vi att få träffa det lilla miraklet.

Ganska snart kom dom in och hämtade Sofia och Jimmy och tog med dom till operationssalen. Jag fick inte följa med in på operationen naturligtvis eftersom det bara är en anhörig som får bli med mamman in.
Jag visste på ett ungefär hur länge dom skulle kunna vara borta och väntan kändes otroligt lång då jag var så nervös så jag knappt kunde sitta stilla.
Jag försökte sysselsätta mig med Netflix, tidningar, förbereda sängen till lilla Penny och annat men jag kollade på klockan minst var femte minut och hoppades på att visaren skulle ha hoppat längre än så.

Plötsligt öppnas dörren in till rummet och en sköterska frågar lite försiktigt om det möjligtvis var en moster som satt där inne(alltså jag). Jag kunde knappt svara ja, jag började gråta hejdlöst när jag fick syn på de nyblivna föräldrarna och deras finaste lilla Penny som låg tätt intill Sofia i sängen som rullades in.
Jag är så oerhört tacksam för att jag fick äran att vara på plats som stöd och hjälp under den viktigaste och häftigaste dagen i deras liv.
Jag är grymt stolt över min syster som klarade detta med bravur och Jimmy som är en naturbegåvning när det skulle tröstas och grejas, ni är så fina föräldrar och nu har ni er alldeles egna lilla familj. Från och med nu har ett helt nytt liv börjat och ni kommer få vara med om så himla mycket roliga och fina stunder.

Likes

Comments

Idag har dagen spenderats hemma tillsammans med Elsa. Vi har faktiskt inte gjort så mycket, jag har städat lite som jag gör varje dag numera då Elsa river fram alla leksaker och sprider ut allt i hela huset. Men det är klart, hon har ju inget eget rum så då blir ju grejerna att hamna överallt tillslut.
Sen har vi haft en massa soffmys och badat i badkaret. På eftermiddagen ringde min farfar som var ute på en raggarrunda med permobilen så han kom förbi och fikade lite innan jag och Elsa gick ut på dagens promenad.
Mer spännande än så har inte dagen varit.
Gräsklippning och olja in uteplatsen + trappen står på schemat i eftermiddag.

På tal om promenader, jag har försökt hålla igång och motionera och tänka på vad jag äter osv. Men jag kan berätta mer om det i ett annat inlägg kanske.

---

Inlägget ovan skrev jag precis innan jag fick ett samtal från farfars telefon där min gamla chef svarade i hans ställe och berättade att min farfar varit med om en olycka när han åkte ifrån mig. Gubben har änglavakt och mår bra efter omständigheterna som tur är.
Men jag fick åka med min pappa till farfar och ta med honom till akuten. Så nu ska jag slå mig ner i soffan och pusta ut en stund.

Det blev inget med gräsklippningen och oljan, livet kom emellan.

Likes

Comments