Största ångesten

Minns dagen 7 november när jag blev inlagd på bb för igångsättning pga blodtrycket och Arons vajsing på ctg-kurvan.
Jag fick skicka till barnens pappa om han kunde hämta dem eftersom jag blev inlagd.
Alexander åkte dit men Isabelle ville vara hemma och sov själv dessa nätter.
Jag mådde så dåligt för att jag skickade iväg Alexander på vår vecka.
Och jag mådde så dåligt för att Isabelle skulle sova själv.
På kvällen när de påbörjat igångsättningen och jag låg i ctg-kurvan, hade skickat med barnen hur läget var osv.... då brast det totalt, tårarna forsade och jag hade sån ångest för att jag inte vara hemma med barnen. 


Funderat en hel del på det här att vara ensam hemma och att klara sig själv...
jag tror att mycket kommer från min olycka när jag inte kunde göra mycket själv utan hade någon hos mig många av dygnets timmar... jag kunde inte köra bil, kunde inte handla själv, kunde inte duscha själv för att duschen var liten och trång där jag bodde då... osv osv ...
känner att jag blev väldigt beroende av att ha något hos mig hela tiden...
tror nog att min känsla att inte fixa att vara hemma och klara saker själv kommer härifrån

Maria 💋

Var rädd om dig ❤️ / Maria

  • Olyckan

Gillar

Kommentarer