Regnbågsblod

JÄMSTÄLLDHET
ALLAS LIKA VÄRDE
osv osv osv ....
Det låter så fint men hur mycket sanning ligger det i det...

Min bror har pratat på radio Kristianstad i dag.

Har snott hans berättelse som han lämnat till sidan regnbågsblod ... den kommer här ...

Hej allihop! Jag heter Martin Hernedahl och det här är min berättelse.

Jag fick frågan av Jesper och Tobias om jag ville dela med mig av mina erfarenheter av att vara före detta blodgivare och homosexuell.

”Det gör jag gärna” blev mitt direkta svar, självklart vill jag vara delaktig och göra vad jag kan för att påverka Socialstyrelsen att se över sina regler kring blodgivning. Jag insåg, när mina tankar och ord började formuleras i mitt huvud, att detta är en händelse som påverkat mig i större utsträckning än jag egentligen trott. Jag blev blodgivare det året jag fyllde 18år. Min gymnasieskola besöktes av personal från blodcentralen som informerade om möjligheten att bli blodgivare. Jag minns tydligt att jag direkt kände att detta var något jag ville göra, jag ville bidra. För mig var det en väldigt liten uppoffring i förhållande till den stora nytta mitt blod skulle kunna göra. Jag minns att vi var ett gäng från skolan som gemensamt anmälde oss och fick lämna det där första blodprovet, och jag blev godkänd! Mitt första donationstillfälle slutade med att stolens fotända hissades högt i taket och en sköterskas moderliga röst förklarade att det var väldigt vanligt att man första gången kunde bli lite yr och svimfärdig. Innan jag fick köra hem tvingade hon i mig flera glas saft och stack en karta järntabletter i handen på mig. Det skulle komma att bli många kartor järntabletter under åren som gick, och ännu fler glas saft.

Under alla de år jag var blodgivare hade jag inte en enda karensdag. Jag levde i ett monogamt, heterosexuellt förhållande och enda gången mina donationer uteblev var då jag utreddes för hjärtproblem. Vid varje besök fylldes hälsodeklarationen i enligt konstens alla regler. Jag jobbade under dessa år inom psykiatri och missbruksvård och kryssade därför alltid i Ja. när formuläret frågade om eventuell risk eller utsatthet för blodsmitta. Jag ville vara noga och undanröja all risk för att mitt blod skulle kunna skada istället för hjälpa. Till slut tröttnade sköterskorna och förklarade att den risk jag utsattes för i mitt yrke inte var av sådan karaktär att jag behövde upplysa om det, så jag slutade kryssa i den rutan.

Har du eller din partner haft ny sexpartner sen senaste besöket? Nej. Är du man och har haft sexuellt umgänge med en annan man? Nej. Sen kom den dagen då min partner hade haft sexuellt umgänge med en ny partner och jag fick inte lämna mitt blod. Det tog ytterligare några år innan jag insåg att den relation jag var i inte funkade, men när jag slutligen lämnade min partner och plötsligt var singel för första gången på tio år, öppnades nya dörrar…medan andra stängdes. Min vardag hade rullat på med jobb, vänner, familj och allt annat som hör därtill. Uppväxt på Österlen i den skånska myllan med väl intrampade och enkelriktade stigar, låg plötsligt en hel värld öppen framför mig. En känsla av att kunna göra allt, upptäcka och undersöka infann sig. Jag upptäckte en app som hette Grindr, en ny bekant som fick mig att våga ta steget och sen fanns ingen återvändo. Det blev midsommar och en ny profil dök upp i mitt flöde. Efter några veckors chattande fick vi till en dejt. Jag hade väldigt lite erfarenhet av att dejta, dessutom var jag från landet och han bodde i storstan, Malmö. Dessutom var han en man, det var bara att kasta sig ut. Först middag på en av Malmös italienska restauranger, därefter bio, sen dess har det varit vi…

Den sommarn blev en nystart i mitt liv. Jag sa upp mig från mitt jobb, sålde mitt hus på landet och flyttade till Malmö. Uppfylld av min nya kärlek kändes vardagen stundom ganska långt borta. Sen kom den där kallelsen från blodcentralen. Jag minns en känsla av stolthet när jag ringde till blodcentralen, på nått sätt blev min nya relation officiell med detta samtal. Känslan hann dock bli en annan innan samtalet var över. En ung kille svarade och jag berättade min situation, jag hade haft sexuellt umgänge med en annan man och ville veta hur detta skulle komma att påverka mina donationer. Han förklarade reglerna, tolv månaders karens för män som haft sexuellt umgänge med män. Jag minns att jag svarade ungefär som jag brukar ”Ah toppen!” så efter tolv månader skulle jag kunna lämna blod igen. ”Ja om du inte har sex” vänta vad menar han nu? ”Jag vet, reglerna är inte bra, men tyvärr kan du inte lämna blod om du haft sex med en man de senaste tolv månaderna, även om det är med samma partner, det har med riskbeteende att göra. Men jag skickar en blomstercheck på 50 kronor till din hemadress, reglerna är inte bra, men tack för att du bidragit”

Känslan av stolthet hade bytts mot känslan av att vara oönskad och oren. Jag var heterosexuell och blev homosexuell. Varken förr eller senare hade jag betett mig på ett riskfyllt sätt, i så fall var mina risker som störst de år jag jobbade nära blodsmittor inom vården, en risk som avfärdats av blodcentralens sköterskor. Med mitt jobb inom vården kom förståelsen för riskerna med blodsmittor, jag påstår inte på något sätt att säkerheten inom vården ska kompromissas. Ironiskt nog jobbade jag nära HIV-positiva personer som smittats genom blodtransfusion. Jag kan däremot inte förstå hur ett statligt regelverk kan byggas utifrån sexuell läggning utan hänsyn till individuella risktaganden!

Så stolt över lillebror som står på sig
och
gav en jättebra intervju
👏🏼👏🏼👏🏼


Borde gå att lyssna på radio Kristianstads sida sen, vet inte hur man hittar den men ska kolla.

♥️💙💛💚🧡
💛💚🧡♥️💙
🧡♥️💙💛💚
💙💛💚🧡♥️
💚🧡♥️💙💛


Maria 💋

Var rädd om dig ❤️ / Maria

  • Nära Hantverksgatan , Tommarp

Gillar