​​

Aldrig mer smeka dig, röra dig.

Aldrig mer kyssa dig. Den där intensiva fantastiska kyssen som lyfter en direkt till taket. Wow!

Aldrig mer älska​, aldrig mer.

Hjärtat sprängs och slits i sönder. Gråten sliter som en tornado inuti, men inga tårar faller. 

Inga tårar som befriar.

När du tittar på mig. Samförståndet, du och jag. Det är ju inte bara en illusion!?

Jag vill ju bara vara med dig. 

Nära.

Prata.

Röra.

Du vill inte ha mig.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Männen som jag mött och älskat, har uppenbarligen inte älskat mig.

Undrar hur det kommer sig?

De har alltid satt någon annan i första rummet - sig själva.

Jag är ingen självutplånande människa. Tror att jag uppfattas som glad och positiv och omtänksam.

Jag är svag för intelligenta män.

De är inte lika till utseendet eller sättet. Möjligen liknade ögonfärg.

Verkligen olika.

Då måste det ju ligga hos mig.

Om det inte händer ett mirakel, så kommer jag inte dela mitt liv med någon man för resten av mitt liv. Inte så att det är ett måste, men känns ju lite tragiskt att ha levt ett helt liv utan att någon man har älskat en tillbaka.

Funderar på om jag kunde gjort annorlunda och vad det hade gjort för skillnad. Klart att man visst kunde gjort annorlunda, men frågan är om det hade spelat så stor roll.

Tror inte det.

Känns lite märkligt.

Många saker som man aldrig får svar på.

Likes

Comments

​Att  det ska vara så svårt möta människor med respekt

När människor bemöter mig illa kan jag känna en viss tillfredställelse att inte sänka mig till deras nivå. 

Har mött många människor med olika bakgrund och olika förutsättningar. Faktum är att de som borde ha alla förutsättningar för att bemöta människor med respekt inte alltid gör det. Har så svårt för det. 

När jag träffar människor där jag skulle kunna ha förståelse och överseende med, om de bar sig illa åt, men inte gör det,. Då känner jag mig så ödmjuk. Jag skulle kunna vända ut och in på mig själv för att hjälpa dem, oavsett vad som krävs.

Det är ju så lite som krävs. Eller? Att se längre än näsan räcker, att försöka förstå. Att se och att lyssna på en annnan människa. Att inte förringa och vara nedlåtande. 

Att bemöta en människa som bemöter mig illa med respekt, får mig att må så mycket bättre, än om jag sänker mig tillsamma nivå. 

När någon som jag älskar gömmer sig bakom dåliga ursäkter för sitt dåliga beteende blir jag så j-la besviken. Då får jag jobba lite hårdare. 

Man kan inte alltid gömma sig bakom att ”man är ju bara människa”

Att springa marathon är visst en utmaning. Att bemöta människor med respekt verkar vara en ännu större utmaning för många. 




Likes

Comments

Hur kan man sakna något som man aldrig haft? Något som uppenbarligen bara var inbillning? Saknaden som bara sköljer över en.

Tomhet.

Jag ska leva utan dig.

Oönskad.

Så många tårar jag fällt. Det kommer inte fler. Tårarna inombords fryser till is.

Stilla, tomhet.

Kylan inuti känns lika befriande som den ute.

Jag saknar dig.

Du vill inte ha mig.

Du bryr dig inte om mig .

I samma ögonblick som jag såg dig, insåg jag att du skulle krossa mitt hjärta.

Jag tog chansen, hoppade och föll.

Jag har aldrig sagt till dig att jag älskar dig.

Jag vill inte ha någon annan.

Jag gråter, men det kommer inga tårar.

Jag älskar dig.

Jag ska leva utan dig.

Likes

Comments

När man känner sig hel, som om man vore halv eller ofullständig utan. Vid beröring alla tankar bara försvinner och man bara är där och då.

När man inser att man inte vill ha någon annan.

När man inser att man är ensam om att känna så.

Livet går ju vidare, men du är ofullständig och halv.

Likes

Comments