Idag har det varit mycket tankar hela dagen. Jag går igång på människor som ger den minsta lilla vink om att dom inte gillar andra kulturer. Jag går igång stenhårt på det. Om man tror att svenskar är så mycket bättre...FETTFEL! Svenskar har precis lika mycket fel och brister som t.ex en muslim. Varför tror man ens att svenskar är så perfekta? Och dom som tycker att vi inte ska ta emot flyktingar eller t.o.m sparka ut dom invandrare vi har, i så fall kan vi skicka ut alla finnar, norskor/norrmän, danskar osv men det är det aldrig någon som pratar om. Jag skulle vilja bo i ett Sverige som är välkomnande och accepterande. OCH hjälpsamma. Om det blir krig i Sverige så garanterar jag att varenda svensk skulle vilja ha hjälp från andra länder. Bara att sätta sig in i deras situation. Vilken panik, dödsångest och trauma det skapar. Så sitter man först (gärna inför en invandrare) och säger "Jag accepterar och respekterar alla oavsett kultur" och undertonen är att den människan är så perfekt. Så fort invandraren vänder ryggen till så säger samma "perfekta" människa "Stackars henne, det är förtryck jag skulle aldrig kunna leva så där" osv. Och jag hatar när människor inte kan vara välkomnande och det kan vara bland vänner familj, jobb eller samhället i stort. Lika mycket som jag själv hatar att inte känna mig välkommen eller om det snackas skit bakom ryggen på folk. Det där med skitsnack får mig att känna mig otrygg. Jag tänker att Den som snackar skit med dig snackar också skit om dig och det får mig att känna mig väldigt otrygg.

Ja jag går verkligen igång på såna grejer så skönt när man får stänga in sig i lägenheten så man slipper alla 🤣

Jag lyssnar på en podd som heter Sinnessjukt. En väldigt bra podd men håller inte med om allt som sägs. Bl.a häromdagen sa en i podden Alla barn har en vuxen omkring sig som bryr sig om dom och har dom inte det så fixar socialen det. Alltså vilken drömvärld dom lever i. Det är den bästa av världar. Dock vet jag att det inte alls funkar så. Jag kände mig inte älskad eller ens omtyckt hemma. Dessutom vände socialen mig ryggen totalt. Dom var hemma hos oss en gång när jag var 8-9 år. Dom såg min mammas beteende och hon var riktigt förbannad medan jag stod bakom en vägg eller dörr och gömde mig och vågade inte komma fram. Det socialen gjorde då var att åka därifrån för att aldrig mer komma tillbaka igen. Dom lämnade mig där i detta som skedde rakt framför näsan på dom. Det hade inte kunnat bli tydligare än så. Vad krävs för att dom verkligen ska gripa in och hjälpa den försvarslösa? Jag behövde någon som kunde vara min röst. Jag var så rädd som barn så prarade knappt och så var det även i början av mitt vuxenliv.

Så nej socialen "fixar" inne allt. Dom vänder ryggen åt många barn och ungdomar fortfarande. Dock måste jag säga att socialen har hjälpt mig sen jag var 20 år och några år framåt. Träffade jättebra människor där som hjälpte mig framåt men den största skadan var redan skedd. Mitt självförtroende och min självkänsla är så trasigt fortfarande och kommer nog aldrig bli helt. Jag har svårt att känna mig älskad och omtyckt, svårt att känna mig trygg, svårt att känna mig välkommen, svårt att känna att jag duger...ja typ svårt med allt på grund av att ingen satte värde på mit liv.

Hela jag är fortfarande trasig trots att jag hunnit bli 42 år. Jag kommer aldrig bli hel 💔

❤️ Ta han om er ❤️

🌸

I brist på annat (och som en kul grej) så lägger jag här in 20 snabba frågor om mig 😍

Vad heter du? Maria Malmgren

2. Hur gammal är du? 42

3. Vart bor du? Västervik

4. Singel eller upptagen? Jättemycket singel 😍

5. Vad har du för mobil? Samsung galaxy s20 fi

6. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Shoppa och spara. En miljon är inte så mycket i dagens läge.

7. Vad gillar du mest/minst med dig själv? Gillar minst mitt utseende. Gillar typ inget med mig själv men ska det vara nåt så är det min självinsikt (som ändå är långt ifrån perfekt)

8. Nämn tre personer du kan lita på- A, Maria...och, ja där tog det stopp. Litar alltså inte på någon, typ.

9. Vad är det värsta du vet? Utanförskap på olika sätt och orättvisor. Man får lära sig att livet inte är rättvist men hatar när människor skapar orättvisor medvetet bara för att man ska lära sig typ

10. Drömmar i livet? Ge ut självbiografi, bli frisk och ha ett liv där jag trivs och känner mig tillfreds

11. Nämn tre favoriter i garderoben- En rosa kortärmad topp. Love it!...och typ allt rosa 😍

12. Beroende av? Mobilen och fina människor 😍

13. Piercingar/tatueringar? Piercing i öronen, näsan och naveln

14. Vad vill du ha just nu? Nån som ser hur mycket jag vill och försöker och någon som bryr sig.

15. Tränar du? Nej,, absolut inte...inte längre i alla fall

16. När går du och lägger dig? Det beror på om jag är ledig eller jobbar. När jag är ledig allt mellan 22.30-00.30. När jag jobbar 21-22

17. Nämn tre saker/personer du saknar - A just nu men hon har bara semester Pia, K (en som dog i cancer 1997 så aslänge sen men saknar henne lika mycket fortfarande ❤️. Även Jenny B och Johanna E Detta bevisar bara att jag har haft bra personer i mitt liv vilket är bra 😍

18. Roligaste kompisen? Har inte mycket kompisar

19. Vad är du rädd för? Allt som smäller så som ballonger, åska, smällare, raketer etc.

20. Vad ser du fram mest emot just nu? Börja nytt jobb men är samtidigt rädd för det men blir nog bra.

Kommer säkert fler inlägg med fakta. Var rätt kul och utvecklande 🤣

Ha en fin kväll ❤️

🌸

Ännu en jobbdag har jag överlevt. Allt socialt är kämpigt. Ensamheten är lika kämpig. Vill inte vara någonstans. Nu har jag ångest för hur jag ska ta mig igenom denna dag. Ett andetag i taget. Ett steg i taget.

När jag satt i bilen på vägen hem från jobbet idag så tänkte jag på en kompis, som stöttar mig väldigt mycket i allt detta, när vi umgicks som flitigast för sisådär 15 år sedan. Visst jag hade mina issues då också men till skillnad från nu så mådde jag väldigt bra. Vi festade (vilket jag inte vill göra nu längre, har inget intresse av det), vi umgicks jämt, gjorde saker ihop, träffade folk och skrattade så där på riktigt. Jag vill tillbaka dit. Slippa allt jag befinner mig i nu. Hur kunde det gå så jävla snett? Jag har massa tankar som inte är bra för en del men för mig är dom jättelogiska och en tröst mitt i allt. Jag måste tänka på det för att orka med en sekund till. Det känns skönare att tänka att det finns en utväg än att tänka att det inte finns någon alls. Att tänka att det inte finns någon utväg är outhärdligt just nu.

Ska fortsätta försöka överleva varje sekund resten av denna dag.

🌸