När jag tänker tillbaka på året som gått så tänker jag egentligen tillbaka 1,5 år, Mitt "år" tänker jag på som sen augusti 2016 när jag först åkte till Spanien. Det blir en bättre helhet och allt blir mer sammanhängande. I juni 2016 tog jag studenten, en helt fantastisk upplevelse och en väldigt väldigt bra dag och avslut på tre tuffa år på gymnasiet. Sen väntade ett sista sommarlov innan jag åkte till Spanien för att vara au pair ett år (10 mån). (Ett inlägg om hela au pair året kan ni läsa HÄR men tänkte göra en kost resumé nu). Det var en förändring såklart och till en början förstod jag kanske inte hur det skulle kännas att bo och må bra där, förmodligen därför det tog mig 4 månader att bestämma att jag ville lämna familjen och börja om på nytt i en ny värdfamilj. Det svåraste var att lämna Sophie och Kasia men jag visste att vi skulle hålla kontakten, vi var ju ändå fortfarande i samma land. Så efter att ha firat jul hemma och packat om resväskorna så åkte jag till Madrid och Marisa och Pilar. Och OJ VAD BRA DET BLEV. Redan första dagen kände jag mig mer välkomnad i familjen än vad jag gjort under 4 månader i Malaga. Och ju mer jag lärde känna familjen och staden desto bättre blev det.

De 8 månader som jag bodde i Madrid (januari-augusti) måste jag nog nästan beskriva som de bästa 8 månaderna i mitt liv. Så mycket som jag fick uppleva och så mycket som jag lärt mig. Flera gånger under dessa månader hade jag besök från Sverige, min underbara familj som stöttat mig genom året, min allra bästa vän, farfar och Doriz, Birgitta och Jonas och mormor och morfar som kom både till Malaga och till Madrid på min födelsedag och sist mamma, Emma och Josefin. Jag blir glad i hjärtat när jag tänker på att alla kom för att hälsa på mig i mitt nya hem (och såklart för lite semester) och det var SÅ kul att få visa er runt i mina städer och att ni fick ta del av det jag har här. TACK för att ni kom, ni anar inte hur mycket det betydde för mig.

Under hela året hann jag även med att upptäcka stora delar av Spanien och besöka många städer. Flertalet av dem med mina bästa Spanien vänner och bästa reskamrater, Sophie och Kasia. Sevilla, Granada, Salamanca, Mijas, Fuengirola, Tarifa, Toledo, Segovia, Cuenca och Barcelona är bara några av alla de städer jag fått se under året. Varje resa var ett äventyr och en minne för livet. (vill ni läsa om resorna så får ni leta själva i arkivet). Mormor här i Madrid brukar säga att jag har sett mer av Spanien än vad dem har och det är kanske nästan sant haha. Men som sagt varje resa är ett minne för livet och sammanlagt så är det en hel del bra minnen!

På sommaren så följde jag med på två bröllop till kusiner till Marisa och hur många gånger har jag inte fått höra "du är en i familjen". Att få höra det och få veta att de känner lika som jag är underbart. Att få höra att man är uppskattad och omtyckt är något som alla människor vill och behöver höra, och att få höra det i en familj som man inte kände några månader tidigare är, ja jag kommer inte på nåt bra ord för att beskriva det, men riktigt riktigt fint är det och det värmer verkligen i hjärtat. Och som sagt speciellt när jag känner att dem är min familj så är det skönt att höra att dem känner likadant.

Men förutom alla resor och upplevelser så har det allra bästa såklart varit att få spendera så många dagar med Pilar (och Marisa). Att få lära känna Pilar och bli en del i hennes vardag. Att få se henne växa och lära sig nya saker. Att få krama henne och hålla hennes hand. Att få göra allt med henne. Och att jag för henne är en person som hon älskar och tyr sig till. Att veta att när jag hämtar henne på dagis så blir hon glad och springer för att krama mig. Att hon lyssnar på mig när hon inte lyssnar på nån annan och när hon vaknar på natten och kommer till min säng. Min roll här har aldrig vart att jag är någon som ska göra allt och ta hand om allt. Ändå från början så har alla behandlat mig som en i familj och mer som en storasyster till Pilar. Vilket är precis det man vill när man är au pair. Flera gånger har jag även känt mig som Pilars mamma, framförallt de gånger Marisa vart bortrest en vecka och jag vart helt själv med Pilar. Dem veckorna älskar jag för Pilar är alltid världens finaste unge när hon och jag är själva och det är alltid dagar fyllde med mycket kärlek. När hon är med flera personer så blir hon mer tjurig och håller på och väljer favoriter och vilka hon lyssnar på och vilka hon ska va arg på. Men jag antar att barn är så. Men för det mesta är hon ju den där fina Pilar som vi alla känner.

Mitt år i Spanien avslutades med 2,5 veckas semester med Pilar, Juan och morföräldrarna i Asturias. Det var något som jag såg fram emot under sommaren eftersom jag visste att det skulle bli två bra veckor med Pilar, som sagt när hon är själv med mig så är hon alltid supersnäll och kärleksfull och jag visste att när vi var där allihopa så skulle jag va den som hon tydde sig mest till. Flera gånger där blev jag tilltalad som hennes mamma och jag rättade inte personen som sa det, inte för att jag vill eller tror att jag är hennes mamma, utan för att jag inte vill förklara för dem att jag "bara tar hand om henne" och egentligen inte har nånting att göra med familjen. Här i Spanien är det så vanligt med kvinnor som tar hand om småbarnen och när man ser dem tex gå med barnen till skolan så går de med hörlurar i och bryr sig inte om barnen minsta lilla. Och det är inget som jag ville bli jämförd med. För Pilar betyder så oerhört mycket för mig, inte som om hon vore min dotter men som om hon vore min syster och därför lät jag dem tro det. Vad spelar det egentligen för roll vad en främling tror, men jag vill inte bli jämförd med de där känslolösa tanterna.

Hur som helst min tid i Spanien led mot sitt slut i och med semestern i Asturias och tillslut blev det dags att säga hejdå och jag avslutade allt med några fina dagar med mamma, Emma och Josefin i Barcelona innan jag åkte hem till Sverige. DE första veckorna i Sverige var det faktiskt svårt att vänja sig vid tanken att jag denna gång skulle stanna i Sverige och inte åka tillbaka till Madrid. Det tog ett tag att inse och det var extra svårt för i hela mitt liv har jag gått i skolan och direkt efter studenten åkte jag till Spanien och skaffade mig en vardag där. Jag hade liksom ingen aning om vad jag skulle göra i Sverige om jag inte gick i skolan. Såklart visste jag att jag skulle börja jobba men det var ändå svårt att ta in. Så småningom kom jag in i en vardag och trivdes med mitt jobb på hemtjänsten.

På höstlovet bokade jag i sista minuten flyg tillbaka till Madrid för en veckas "semester" och hälsa på alla. Det slutade inte som jag hade tänkt mig haha utan istället för att åka hem och jobba vidare så åkte jag två veckor senare tillbaka Madrid då den nya au pairen åkte hem och Marisa undrade om jag kunde komma och hjälpa dem fram till jul och så skulle hon fixa en ny au pair till januari. Det var inte självklart att säga ja, eller jo. Fast nej. Jag visste att jag verkligen ville tillbaka och få vara med dem mer tid, men det kändes inte riktigt rätt eftersom jag "precis" kommit hem efter ett år borta och dessutom ska flytta hemifrån i januari. Men om det är nåt jag lärt mig i år så är det att allt inte alltid blir som planerat och att det är viktigt att välja det som känns bäst för sig själv. Och det kändes bra för mig att åka tillbaka. Mitt hjärta ville hit eftersom jag visste att det var som en andra chans och jag kommer inte få fler chanser att få bo här igen. Så nu är jag här, nästan 1,5 månad senare. Jag har firat jul här, Pilars födelsedag och till helgen väntar nyårsfirande med min pappa och min spanska familj. Det kommer bli ett toppenavslut på ett toppen år.

Det blev långt med det var i stora drag det senaste 1,5 året. Visst att mina månader i Malaga inte var så himla bra, men det hände ändå så mycket som var så bra. Och det var ju även där som jag lärde känna Sophie och Kasia så jag kan aldrig önska att jag inte hade hamnat där från början. 

Men om man ser till bara 2017 så är det ett helt fantastiskt år. Jag flyttade till Madrid och har totalt spenderat nästan 10 månader här. Och om ni inte fattat det än så har det vart 10 underbara månader! Jag fick allt och lite till när jag kom till Madrid och jag kan inte vara mer tacksam för allt. 

​Jag skriver mycket nu om allt som Spanien och människorna här har gett mig, men såklart har alla hemma i Sverige också stor betydelse. Jag skulle aldrig välja någon/något över min riktiga familj och ni är bäst det hoppas jag ni vet!

​Så, jag lämnar 2017 bakom mig som ett år fyllt med erfarenheter och upplevelser och jag skulle ljuga om jag sa att det inte har förändrat mig på nåt sätt, för det har det. Allt som har hänt och allt som jag har gjort har jag gjort själv. Det här var min resa och jag har haft många stöd längs med vägen, men i slutändan så handlade allt om mig. Jag vet mer och bättre nu och jag har vuxit och lärt mig massor. Och jag är stolt över mig själv för allt jag vågat göra! 

Det här året är ett år jag alltid kommer minnas med glädje och kärlek men trots det så känns det inte jobbigt att det tar slut. Tvärtom så har jag hela hösten vart redo att gå vidare med mitt liv. Jag är vuxen nu och jag ser fram emot allt vad vuxenlivet har att erbjuda. I januari ska jag flytta hemifrån och börja plugga och det är något som jag ser fram emot sååå mycket. Jag tror inte jag någonsin kommer få ett år liknande 2017 men jag vet att 2018 kommer att bli ett bra år och jag är redo! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I år kommer julen att bli lite annorlunda för min del eftersom jag är i Madrid. Förra året var det ju tänkt att jag skulle fira jul i Spanien men eftersom jag valde att byta värdfamilj så blev det inte av. Och i år var jag så säkert på att vara hemma hela hösten och fira jul hemma och allt, men så blev det inte. Istället är jag tillbaka i Madrid och jag ska även fira jul och nyår här. Vilket känns bra. Det hade inte känts bra alls att fira jul med min värdfamilj i Malaga förra året, eftersom det inte kändes som min familj eller hem. Men att fira jul i Madrid känns underbart. Eftersom det är min familj och mitt hem. Och för att alla här är så glada att jag är här och uppskattar det. Så det ska bli kul. Imorgon ska vi till mormorn och morfarn och fira med familj och släkt. Och på juldagen så tror jag att vi kommer träffa Marisas kusiner så barnen får leka med varandra. På tisdag är det ju Pilars födelsedag så då blir det kalas antar jag. Och sen blir det nog någon lung dag och på fredag kommer pappa hit!! Så lördag tror jag att jag är med honom och på söndag (nyårsafton) så firar vi nyår med hela tjocka släkten. Så jaa jag ser faktiskt fram emot det här. Jag älskar när hela familjen träffas här och äter middag tillsammans så det ska bli kul nu när det är lite "speciellt" med högtid och festlighet.

SÅKLART så saknar jag allt och alla hemma, denna helg speciellt. Det svåra med två platser och två familjer som känns så hemma är såklart att hjärtat blir uppdelat och man önskar att man kunder va på två platser samtidigt. Vilket såklart är omöjligt.. Jag hade verkligen sett fram emot att vara hemma hela december. Få in julkänslan. Snö, baka pepparkakor, köpa julklappar, hugga och pynta gran osv. Men som sagt så blir det inte alltid som man har tänkt sig. Det känns bra att vara här men jag önskar samtidigt att jag kunder vara hemma. Dock så kommer ju många fler jular som jag är hemma på, även om de i framtiden kommer se annorlunda ut. Men jag får förmodligen inte chansen att vara här i Madrid på jul igen.

Hela året har det lite känts som att det som är hemma i Sverige är på paus, eftersom jag är här i Spanien så måste allt som jag vanligtvis gör hemma vara på paus. Men livet därhemma goes on vilket ibland är lite svårt att inse. När man kommer hem så tror man att saker kommer att vara precis som dem var när man åkte, men så är det inte. Och det märker man inte förrän man kommer hem. Att fira jul är något så speciellt så det känns så konstigt att inte vara hemma och uppleva det, så som det alltid har vart, alla år sen man var liten. Så den där känslan att livet hemma är på paus är ännu större nu än någonsin. Jag har absolut inga problem att "leva i nuet" här där jag är, men att förstå att alla hemma gör allt utan mig är lite jobbigare. Men men, jag är oerhört lycklig och tacksam att jag har dessa två hem och familjer som jag älskar och att få spendera jul med en av dem är guld värt.

(Dock så längtar jag hem mycket nu, inte för att jag inte vill vara här, utan för att jag har sååå mycket att se fram emot när jag kommer hem. Och därför vill jag hem direkt haha)

Hur som helst, jag hoppas ni alla får en underbar jul. Ta vara på tiden ni har med varandra och uppskatta allt. Jag ringde imorse och pratade med mormor, morfar, moster och kusiner därhemma, och även gammelmormor. Och när hon frågade vad jag tyckte var bäst med julen så var svaret enkelt; "att få umgås med familj och vänner".

Likes

Comments

Sen jag uppdaterade sist nu har en hel del hänt så tänkte skriva om lite av det här nu. Jag var hemma (Eskilstuna) när WIlma fyllde och sen åkte jag hem igen (Madrid) på måndagen. Var hemma (Madrid) i ca en vecka innan jag åkte hem igen (Eskilstuna) för att göra massa roliga saker som var inplanerat tidigt på hösten innan jag visste att jag skulle flytta tillbaka till Madrid.

Så på tisdagen (5/12) flög jag hem och åkte direkt ner på stan för en mysig middag med Louise och Julia, lite födelsedags middag för Julia som fyllde dagen innan och det blev också hejdå för mig och Louise då hon åker till Nya Zeeland 4 mån direkt efter nyår och vi hinner inte ses innan det.. Men men, inte första gången vår vänskap blir på långdistans haha och vi vet ju var vi har varandra när vi kommer hem <3

Jag hann också titta på en match som Emma och laget spelade och så var jag såklart en dag hos mormor och morfar. Hade en mysig förmiddag och lunch med mamma på tuna park och tittade på julkalendern med Wilma tidigt som tusan på morgnarna.

På fredagen så åkte jag till Stockholm och hem till My. Lagade pannkakor, tvättade, åt mat igen och sen till Globen för att titta på Idol-finalen. Riktigt bra var det!! Sov hos henne och på lördagen spelade vi massa sällskapsspel och på kvällen åkte jag till Södertälje där jag mötte upp hela familjen och vi tittade på en dansikal/musikal. Också den väldigt bra!

På söndagen så skjutsade pappa mig till Arlanda då jag hade flyget hem vid 15 tiden. Men det var snökaos i London (där jag hade mellanlandning) och norra Europa så många flyg var inställda och de få som gick oerhört försenade. Alla flyg till London utom mitt var inställda så jag trodde hela kvällen att de skulle ställa in vårt också tillslut, men inte förrän 22.30 ställde de in det och då var också hela Heathrow stängt... Så efter hela dagen väntandes på lilla terminal 2 skulle passagerare från 3 inställda flyg ställa sig i kö till 3 personer som skulle boka om allas flyg + fixa hotel. Stackars människor. Inte för att det är kul att stå där och vänta men jag tycker att man måste ha lite respekt för dem som faktiskt gör sitt bästa för att lösa problemen. Där stod vi iallafall ett tag men efter ca 1 timme ropade dem att alla som skulle till Madrid skulle gå fram (problemet var ju inte i södra Europa utan framförallt i London och Amsterdam). Otur dock för mig att alla flyg till Madrid på måndagen var fulla så jag fick ingen biljett förrän på tisdagen.. Men ändå okej för mig att vara "fast" i Stockholm. Och det visade sig vara bra för mig.

Efter hotellfrukost åkte jag till centrum och gick runt lite på stan. Köpte en julklapp till mormor här i Madrid och en bok till mig själv. Åt lunch och sen följde jag med My till jysk innan jag åkte till Farsta för att titta på min lägenhet!! Jaa, ni läste rätt, det är ju inte min min men jag ska hyra den av en gammal klasskompis till pappa och den är så fin!! Helt nyrenoverad, 40 kvadrat, stor, ljus, inglasad balkong och superlåg hyra. Kunde inte ha blivit bättre. Alltså jag kan inte vänta tills jag kommer hem och kan börja fixa allt. Längtar såååå mycket. Köpa möbler, ställa alt på plats, ordna i skåp, handla mat och bo där! Ska bli så kul att flytta och sen börja plugga på Sophiahemmet (ja jag kom in!!) Ser verkligen fram emot Januari!!

Så tur ändå att flyget var inställt så jag fick åka och se vart jag ska bo de närmsta åren! På tisdagen checkade jag ut så sent som möjligt och åkte tillbaka till Arlanda, åt halloumiburgare på Max (såklart) och väntade sen lite till på mitt flyg. Som var i tid och jag åkte första klass (!!) så lyx haha. Vi fick trerättersmiddag och dricka och det var najs att ha mycket space då det alltid är så trångt på flygplan, speciellt om man är lång. Så det var najs.

Sen jag kom hem (Madrid) i tisdags så har jag inte gjort så himla mycket. Jag har inte så mycket att göra på dagarna här då jag inte går till språkskolan som förut och jag inte känner någon i Madrid och heller inte har försökt lära känna någon då jag är här så kort tid och vill spendera så mycket som möjligt av den med familjen. Så då har jag inte så mycket för mig haha. Och det är inte direkt 40 grader varmt här så man kan ligga vid poolen en hel dag. Men jag har gjort lite julklappsinköp och även lite till mig själv. Sen i lördags så bakade vi faktiskt pepparkakor, så mysigt och så gott. Och tro det eller ej, i söndags så åkte vi skridskor! Det var första gången för Pilar men hon höll i sig i mig och en sån där grej så hon trillade iallafall inte, tror inte hon hade tyckt det var lika roligt om hon hade trillat hahah. Jag tyckte det var kul iallafall och fick lite flashbacks till när man alltid åkte skridskor med skolan :)

Det är väl lite kort vad som har hänt senaste två veckorna. Om mindre än en vecka är det jul, den 26 fyller Pilar 4 år och den 29 kommer pappa hit för att fira nyår med mig och familjen! Ska bli så kul. Och sen åker vi hem den 2 januari, nästa år. Tänk att det redan är 2018. Ett år har gått sen jag kom till Madrid och av årets 12 månader så har jag vart här i 10 av dem. Tiden har gått så fort och jag har hunnit göra så mycket. Så mycket som har förändrats sen jag satte mig på det första flyget till Spanien. Ett och ett halvt år senare och det känns som så otroligt längesen. Som sagt, mycket som hänt och mycket som förändrats, på gott och på ont. Men mest på gott.

Likes

Comments

Hej, om ni undrar så har jag gjort iordning två inlägg från i somras. Men jag har problem att ladda upp bilder från mobilen via bloggens app. Och jag har inte heller lyckats föra över bilderna från mobilen till datorn varför det inte går vet jag inte. Så det enda som saknas till inläggen är bilder men jag vill inte lägga upp dem förrän jag är klar med bilderna så de får ligga i utkast så länge.

Som ni vet så är jag tillbaka i Madrid nu. Jag kom hit för två veckor sen och i fredags förra vecka så åkte jag hem till Sverige över helgen för att fira Wilma. Eftersom jag inte alls hade några planer på att åka tillbaka till Madrid så hade jag som sagt en del inplanerat och jag ville verkligen inte missa WIlmas födelsedag i år igen. Så jag var hemma fredag till måndag. Det var kul att se hur glad hon var på sin dag och hur nöjd hon var med allt. Älskade unge <3.

Resan hem på måndag var lång och tröttsam. Jag fick skjuts till Arlanda av mormor och morfar (TACK!!) vid 12.30 och kl 00.35 gick jag och la mig hemma i Madrid. Så hela resan tog runt 12 timmar och jag var så trött redan när jag började åka så slocknade direkt när jag la mig i sängen. Men allt gick ändå bra och jag blev t o m uppgraderad till första klass av nån konstig anledning, vet ej varför men jag klagar inte, så det var ju najs med extra benutrymme och eluttag på första flyget som var ca 3,5 timmar. Sen hade jag byte i Barcelona men då var det inte mycket folk på flyget så hade en rad för mig själv där jag satt och halvsov sista timmen till Madrid.

Den här veckan har jag vart själv hemma med Pilar, Marisa kommer hem ikväll. Det är alltid så mysigt att vara själv med henne, då är hon verkligen världens snällaste unge. Så kärleksfull och glad och lyssnar och hjälper till och allt vad man kan begära från en (nästan) fyraåring. <3



Likes

Comments

Okej så min semestervecka i Madrid resulterade i en hel del förändrade planer för mig. Som ni kanske vet så skulle jag ju va hemma hela hösten och jobba innan jag i Januari (förhoppningsvis) flyttar till Stockholm och pluggar. Men när jag var där så blev det bestämt att deras nya au pair ska åka hem och att jag ska komma åka dit och hjälpa dem fram till jul ungefär och sen ska Marisa fixa en ny au pair som kan börja i Januari.Det var inte alls vad jag hade tänkt och det ställde till det lite med en del planer som jag har. Men det är vad jag vill och jag vet att det är en chans att få bo där, med dem, liite längre. Så allt löste sig tillslut och just nu befinner jag mig på Oslos flygplats och väntar på flyget som ska ta mig vidare till Madrid.

Det var inte ett lätt beslut att ta, speciellt då jag verkligen kommit igång med min vardag hemma, jobbar mycket och äntligen är med min familj igen. Men som sagt, jag ville ju inget annat i slutet på sommarn än att Marisa skulle fråga om jag kunde stanna lite till och nu får jag möjlighet att göra det. Det var inte lika lätt att berätta för min familj, även om de är förstående och vill att jag ska göra det jag vill, så känns det jobbigt att lämna dem igen när jag precis kommit hem efter att ha vart borta ett år. Wilma var jätteledsen igårkväll och det gör ju mig väldigt ledsen men tiden kommer gå så fort. Och eftersom jag redan hade vissa saker inplanerade som jag inte ville missa så kommer jag faktiskt att flyga hem två gånger under de här veckorna. Först blir nästa helg när det är WIlmas födelsedag, och sen kommer jag även hem nästan en hel vecka i början på december. Då ska jag bla gå på Idol finalen med My, dansföreställning med hela familjen och sp är det konsert med symfonin. Saker som för mig var viktiga och roliga att göra när det har vart inplanerat så pass länge. Så ja, det blir en hel del resande och ja det var dyrt.. Men vad gör man inte för sina två familjer som man älskar? <3

Likes

Comments

meeen jag är tillbaka i Madrid!! Inte för lika länge som förut utan bara för en vecka, men det känns sååå bra! tankarna har jag bestämt mig för länge sen att jag skulle hit nu men det var inte förrän så sent som i lördags som jag bokade biljetterna. Och igår kom jag hit. Marisa hade lyckats hålla det hemligt för Pilar så hon visste bara att hon skulle få en överraskning när hon ko hem från skolan. VI hann hem lagom så jag han sitta på hennes rum en liten stund innan de kom hem. När hon kom och Marisa sa att överraskningen var i hennes rum så gick hon direkt dit, öppnade dörren och såg mig. Log skitstort men tog ett steg bak till Marisa och jag tänkte att hon typ inte kom ihåg mig eller nåt sånt men det var nog mer ett steg bakåt för att betrakta och verkligen inse att det var sant att jag äntligen var där igen, för sen rusade hon mot mig och kramade mig så hård och var så glad. Tror hennes lycka speglade väldigt bra hur jag själv kände mig. SÅ underbart att vara tillbaka och det känns inte ens som att jag har vart borta i 3 månader. Precis som det är med ens riktiga familj <3


Idag följde jag med Marisa till Cuenca där hon skulle arbeta på sjukhuset för dagen och då kunde jag se mig runt i staden lite. Jag gick upp till den gamla delen av staden och därifrån fanns det några fantastiska utsikter. Cuenca ligger ganska högt upp, framförallt den gamla delen av staden ligger på berg och det finns några hus som är från 1300-talet som kallas "de hängande husen" för att de är som en fortsättning av berget, ni kan se det på bilderna här nere. Jag gick även över bron (som faktiskt inte kändes särskilt stabil och jag skyndade mig på vägen tillbaka haha) och så gick jag bara runt lite på måfå och hamnade på toppen av staden/berget och där fanns en gammal del av en slottsruin. Och hela tiden gick jag runt och svettades i min varma tröja som jag bytte om till i sista minut på morgonen bara för att Marisa sa att det var lite kyligt ute. Men inte var det de, på eftermiddagen tror jag termometern landade på 27 grader. Och där gick jag i min stickade tröja.. ;)

okej så lyckas inte ladda upp bilder från mobilen till bloggen på datorn så det får vi ta en annan gång :)

Likes

Comments

En ledig söndag i Juli (dem var det inte många av så tog tillvara på den haha) så hoppade jag på tåget och åkte till sista stationen som va El Escorial. Man skulle väl kunna säga att det är en liten by som tillhör Madrid. Man kanske kan beskriva det som Torshälla och Eskilstuna. Det är iallafall inte speciellt stort och ligger ju en liten bit bort och finns egentligen inte så mycket att se förutom det slott som ligger där. ​Real Monasterio de San Lorenzo de El Escorial. ​Det är alltså ett kloster där spanska kungligheter ligger begravda sen låååång tid tillbaka. När jag kom dit så fick jag börja med att gå uppför. Det här stället ligger nästan uppe i bergen så det var ganska lång uppförsbacke. Men jag gick genom nån form av gammal slottspark så det var ganska mysigt (förutom att det var varmt och svettigt med ryggsäck men det var det ju jämt i somras så jag var väl van). När jag kom upp så hittade jag en restaurang där jag åt lunch och sen gick jag n i slottet/klostret. Det var stort och vackert och lite creepy att gå ner i källaren till alla kistor där kungligheterna ligger begravda. När jag var klar med slottet så gick jag till trädgården. Även det var jättefint och framförallt med en fantastisk utsikt. 

Efter det så var både batteriet på min kamera och i kroppen slut så jag började gå nerför backen och tillbaka till tåget. Kom hem och hoppade rakt i poolen. Och myste sen med Pilar i soffan <3


Likes

Comments

https://www.buzzfeed.com/guillermodelpalacio/spanish-foods-the-rest-of-the-world-doesnt-understand?bffbtasty&utm_term=.hhYa8X3OE#.brVrRK7qE

Om länken funkar vilket jag hoppas att den gör så kan ni klicka på den och läsa om konstiga spanska maträtter. Det är många som frågar mig vad äter man i Spanien och vad är det konstigaste du har ätit? Det är svårt att komma på sådär direkt när man får frågan då jag vanligtvis lagade maten själv och såklart så blev det "vanlig" mat då. Men jag har även ätit mycket konstigt och när jag såg det här så insåg jag det haha. Jag har inte ätit allt men majoriteten av det som står har jag provat. Allt är inte gott men vissa saker är iallafall ätbara. 1,4, 6, 8, 9, 11 och 13 är de som jag inte har provat på, men då ska jag väl säga att jag har ätit andra saker än det här också..

Likes

Comments

I onsdags så tog jag tåget till Stockholm och My. Hon mötte mig på centralen och så åkte vi hem till henne. Vi satt en stund och kolla teen wolf och efter lunchen så gick vi på en promenad vid vattnet och i skogen. När vi kom tillbaka så spelade vi spel och bakade (och åt) kladdkaka. Senare gjorde vi egna pizzor och spelade lite mer spel. På torsdag morgon åt vi frukost framför teen wolf och sen åkte jag hemåt samtidigt som hon åkte till skolan. Känns så bra att vara hemma och kunna träffas oftare. Även om det inte blir lika ofta som vanligt då vi fortfarande är i olika städer, så är vi ändå i samma land haha.

Likes

Comments

För en vecka sen så åkte jag och Wilma till grönan. Vi hade planerat det hela sommaren och hon (och jag) har sett fram emot det jättemycket. Så vi åkte hemifrån vid nio och fick först åka buss och sen tåg. Väl i Stockholm gick vi till spårvagnen och tog den till Djurgården. Vi kom faktiskt lite tidigt så fick stå utanför och vänta lite innan vi skyndade oss in. Vi stannade på lite barnkaruseller och sen gick vi lustiga huset. Efter en stund kom My och Sebbe och då åkte vi lite med dem. Till lunch blev det pannkaksbuffé, ingen av oss två klagade haha. Skönt när storasyster är med och man får bestämma precis vad man vill äta haha ;) efter maten åkte vi lite fler karuseller, sa hej då till My och Sebbe och så åkte vi lite mer. Det sista vi gjorde var att spela på några bollkastningar och såna där grejer, tyvärr vann vi inte vilket gjorde Wilma lite besviken, men vi köpte sura remmar och godisnapp istället så tror hon kom över det ganska snabbt. Hon var iallafall väldigt nöjd och lycklig efter dagen. Och som vi åkte. Jag tyckte hon var modig och vågade åka mycket, men bara karuseller som snurrade eller gick runt hahaha. Inga berg o dalbanor (förutom nyckelpigan då). På kvällen så måste jag säga att Det blev liite för mycket snurrande för min del och hon fick åka själv några gånger. Men hon var glad ändå :)
På t-centralen fick vi vänta lite så då köpte vi mat och bullar och åt det. Sista biten med tåget somnade hon nästan i min famn, så mysigt. Hon var nog lika trött som hon var glad över dagen. Och det var jag med!

Likes

Comments