Sadlar om!

Denna veckan har verkligen varit balsam för själen! Att fira Mackes födelsedag och ha några barnfria timmar, allt har flutit på med jobbet (hann t.o.m. klämma in en fredagslunch med älsklingen), hästarna har släppts ut på sommarbete och en helg på hemmaplan väntar. Vi är sällan bara hemma när vi har en hel helg lediga men ibland behöver man bara vara.

Vardagen har återfunnit sig efter all tumult, jag har äntligen kunnat tänka tanken på att en dag börja med hormonerna och hoppa upp på "skaffa barn"-hästen igen. Det har vi ju alltid tänkt men nu har vi ett datum som vi ser fram emot. Inte än såklart, den här sommaren ska vi bara njuta av varann och läka våra sår så det är en bra bit i framtiden. Jag känner mig fortfarande så jäkla skör, fast på ett konstigt sätt. Det har börjat bli lättare och prata om missfallet med folk, även om det klumpar sig i halsen när man nämner det. Men det är så mycket annat som lätt får mig i gråt. När ett okänt barn slår sig så kommer tårarna, när gravida mammor kommer till apoteket likaså, och till och med pridefestivalen blev för känslosam. Saker som jag inte hade ryckt på axlarna över kan nu få mig att störtböla. Inte så märkligt kanske. Dagarna vi låg inlagda så trodde jag aldrig att jag skulle repa mig, till att sedan slungas ut i vardagen på kortast möjliga tid. Därför kan minsta grej få mig ur balans, även om jag accepterat allt som hänt. Löjligt egentligen.

Idag ska vi plocka jordgubbar ute i Nättraby, gå på stan och ikväll väntar inflyttningsfest för en av mina kompisar (som äntligen kunnat flytta tillbaka till stan, yey).

  • 128 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229