Note to self

Det finns nog ingen som är lyckligare än jag. Eller ah, så säger nog alla men det finns ju inte ord på lyckoruset som hänger över en. Detta lyckoruset och den fantastiska längtan samt lite hjälp av min älsklingskille och min snälla mamma är det som gör att jag tar igenom illamåendet. Jag är LIVRÄDD inför nya jobbet som startar 8:00 på måndagmorgon.
Ska jag må så här då? Är det tanken? Att man ska vara så lycklig och gravid men samtidigt dras ner av ändlösa spring till toaletten och rop på hjälp när man ligger kvidande i fosterställning och bara vill att allt ska vara över?

Note to self; detta blir mitt första och sista barn. Om jag inte på något magiskt sätt kan fly till ett rehab-center lagom till nästa graviditet. För hur mammor klarar av att ta hand om sina barn och hushåll när de mår så här är för mig ett stort mysterium. Nu vet jag inte hur min vardag ser ut i framtiden, men jag har svårt att tänka mig hur jag ska få ihop detta tillståndet med mitt livspussel om inte framtida barn är minst fem år, helst 18 så jag kan ligga och spy ifred. Men det är ett framtida problem. Nu är nu och jag har egna bekymmer att nojja över. Skolan är i alla fall klar för i år, jippi! Jag skrev en värdelös tenta för ett par veckor sen och var tvungen att skaka liv i mig själv, för sluttentan kan jag då verkligen inte göra lika dåligt. Det är troligtvis därför jag mått ännu sämre dessa veckorna. Jag har struntat i kroppen helt för jag kräks hellre ut inälvorna än skriver en dålig tenta till. Men det gick. Tentan är över och den kändes bra mycket bättre än förra. Och nu har jag några dagars andrum innan jobbet startar. Hjälp...

Jag har så länge tänkt att "det är luuungt, klart jag kan jobba i sommar. Jag är ju i vecka 15 då, inte mår man dåligt så länge." Mmm. Det fick jag äta upp. Vecka 15 är två dagar ifrån och jag mår som en abstinerande heroinmissbrukare. I över en månad har jag fått höra "det går över snart". Då vill jag bara kräkas över talespersonens ansikte och säga "det torkar snart".

MEN. Även fast jag mår riktigt rävpissigt, så mår jag också HELT underbart. Jag är så otroligt nöjd och tacksam för lilla livet som finns i magen, och det kan ingen ta ifrån mig.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229