Graviditetens bättre och sämre stunder

Denna graviditeten är inte alls som första men ändå så himla lik. Knodden där inne lever verkligen rövare, kan visserligen ha en del lugna dagar fortfarande men annars känns det som den ALDRIG sover eller är still, väcker mig ofta på nätterna och renoverar hela min insida. För ett par veckor sen kände jag första revbenssparkarna och numera är de där regelbundet. Inte redan väl?? Är oerhört tacksam att få känna en bebis röra sig där inne dock, helt magiskt!

Jag mår TACK OCH LOV fortfarande prima vad gäller illamåendet. Det finns där, men är fullt hanterbart med hjälp av Lergigan och i värsta fall Ondansetron. Jag kräks någon gång i veckan högst och upplever att jag mår mycket bättre nu än med Ludwig. Det är jag verkligen tacksam för, tycker nästan det är oförskämt lyxigt att kunna jobba på utan att må illa varje timme som går, oroa sig att hjälpa en ny kund för att man kanske måste springa på toa eller att ligga lamslagen hemma i sängen. Tjäna pengar inför föräldraledigheten är precis det jag behöver!

Och graviditetens baksidor då?  -Sammandragningar kommer massvis men som tur är går jag till läkaren var tredje vecka för en check-up av min livmodertapp. Känns verkligen tryggt, så kan jag jobba på med gott samvete. På senaste besöket hade den inte kortats ner en millimeter och var "både bred och lång, en riktig tålig en". Hon pratade om sjukskrivning ändå men i och med att allt ser så bra ut så ska jag försöka jobba på så länge det funkar. Men jag håller med om att de känns påtagliga ut när livmodern är så stor.
- Dessutom har min förlossningsrädsla blossat upp igen efter många år. Rädslan försvann nästan inför första, jag och Macke förberedde oss noga och skötte det precis som jag önskade; som ett team. Utdrivningsskedet var det som jag var mest rädd för, men som visade sig vara det bästa. Det var precis i motsats till vad jag förväntade mig; ingen panikkänsla över smärtan, att jag skulle brista eller att det gick för fort. Tvärtom så var hela det skedet väldigt lungt och sansat och helt på mina egna villkor. Önskar jag får uppleva något liknande nästa gång, men är istället livrädd över det värkstimulerande droppet.. Jag känner stark ångest inför att det ska bli utdraget igen och de ska koppla på det där jävla droppet. Jag ska kämpa för att få ett förlossningskontrakt skrivet att det inte är ett alternativ, eller att dosen endast ökas i samråd med mig. Vi får se hur det går med den saken, jag får hjälp av en fantastisk barnmorska på Ofeliamottagningen och jag känner mig väldigt trygg med henne bakom ryggen. Jag har mått dåligt psykiskt en kortare tid nu pga detta men känner mig äntligen på väg ur det. Macke finns där och stöttar, vill lyssna på onlinekurser och läsa böcker varje kväll och gå igenom förra förlossningen. Det har tagit ett tag att få han att förstå min rädsla då han tyckte vår förra fl gick så himla bra, och det är väl sant till större del. Men den långa processen och 3 nätter utan sömn som ändå slutade i det där jäkla droppet har satt sina spår, så först nu börjar vi/jag kunna bearbeta detta.
-Tröttheten är ju såklart påtaglig. Jag älskar att ha förmågan att jobba heltid men det är i princip det enda jag orkar. På lunchrasten ligger jag utslagen på soffan och tar ofta en nap, så välbehövligt! Men nu är det bara mindre än  2 månader kvar på jobbet så det funkar, jag vill absolut tjäna pengar och spara så mycket som möjligt till föräldraledigheten.
-Något jag skäms över är min oerhörda rädsla för hudbristningar. Förstår att det inte alls är ovanligt att man får några efter att ha burit två barn och jag förväntar mig nästan att dom kommer, men jag är sjukt löjlig som tar en sån ytlig grej på allvar. Jag började gråta häromdagen när jag trodde jag hade fått mina första (var bara framträdande blodådror dock) och känner verkligen ångest över att få runt magen. Åderbråck har jag fått längs benen och har inte svårt att acceptera, för jag har aldrig haft vackra ben. Men min midja är jag så dumt fåfäng över, jag älskar att stärka upp bålen och hålla en fin och platt mage. Nä fy, måste verkligen komma över detta..

Ryggen värker redan enormt efter jobbet eller när sömnen strulat, men det är väl alla dessa sammandragningar.. Fick en precis när jag tog bilden imorse så därför ser magen extra pointy ut.

  • 141 visningar

Gillar

Kommentarer

juliamalmgren
juliamalmgren,
Så spännande att se hur olika ens gravdititer kan se ut. Ska bli spännande om vi väljer och kan få en till att se hur den graviditen blir 😍nouw.com/juliamalmgren
marcusdotter
marcusdotter,
Eller hur?! Åh det hoppas jag, och att den bara blir bättre isf💕nouw.com/marcusdotter
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229