Förlusten

Det jag skriver nu gör jag inte av självömkan, utan som en process för mig själv. Jag skriver detta medans tårarna rinner, men jag behöver göra denna händelsen till en del av mitt liv och som en bearbetning till att gå vidare 🌸


Som en del kanske har misstänkt så blev hormonstimuleringen i februari lyckad för vår del. Tyvärr slutade det inte alls lyckligt för oss. Vi fick vårt plus på stickan och konstaterade att jag var gravid. I v.8 fick vi se hjärtat slå på ultraljud och en stor lättnad fann oss. Jag och framför allt Macke började berätta nyheten för våra närmsta, då jag också hade svårt att dölja mitt illamående precis som sist. Blev dessutom sjukskriven och fick pausa livet lite. Vi nådde och tog oss igenom v.12 och ännu mera lättnad nådde oss. Mitt illamående försvann även med råge, det som förra graviditeten var så mycket värre. När sedan en blödning slog till ihop med att illamåendet avtog så kändes det inte alls bra. En liten blödning, och sen en till, men det slutade snabbt. Det skulle vara helt okej enligt all vård man vände sig till men jag åkte till slut ut till akuten och planerade att sitta där hela natten för att få hjälp. Det kändes inte rätt, jag får aldrig blödningar bara sådär. Jag fick oerhört snabb hjälp hos en gynläkare (tacksam att jag blev tagen på allvar), och efter två ultraljud så konstaterades det att fostrets hjärta hade stannat.

Sorgen är stor just nu. Tårarna bara rinner även om vi börjat smälta detta. Livet går liksom sönder med en liten bit. Vi tar oss igenom detta tillsammans men från den punkten när läkaren sa:

-"Jag ser inget hjärta slå längre"

..då faller en liten bit bort ur ens värld. Detta är något som många går igenom tyvärr men det är knappast något man hanterar lätt. Detta är mitt första missfall, eller MA/kvarhållet missfall som det hette i min situation. Jag blev kvar på en avdelning som hjälpte mig med processen samma kväll som jag fick domen, jag ville verkligen få ut det ur kroppen så fort som möjligt. Att få se armar, ben och huvud på ett ultraljud och samtidigt få veta att det inte lever, jag kommer inte få se det växa upp och bli större än så, detta är inget jag önskar min värsta fiende. Att få alternativet att gå och vänta en vecka med detta i magen och se om "kroppen har sin gång", det var inte på kartan.

Jag blev inlagd på avd. 35 och en BM som berättade att hon var rätt ny-exad tog hand om mig. Tror inte hon varit med om någon i min situation, hon hade väldigt svårt att uttrycka sig och sa hela tiden "säg till om jag går för långt nu", men jag är tacksam att hon gav mig sån personlig kontakt. Efter chockbeskedet och en mindre panikattack så hade jag liksom "stängt av" och kunde inte göra en min förrens jag visste att det där i kroppen hade kommit ut. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände eller vad som sas, jag vet att det var många olika sköterskor där med nålar så jag tror jag var svårstucken då jag märkte att jag hade plåster på båda armarna och händerna innan jag till slut fick en infart på handen. Jag fick Cytotec, tre doser, innan det kom igång den natten. Jag fick vandra i korridoren med värkar medans Macke sov. Kramperna tilltog och jag kände att det spände på där nere så jag sprang till toan och mitt bäcken. Där kommer synen som jag inte har bearbetat än. Jag satte på locket så fort jag kunde och sjönk ihop på golvet. Kände att mina krafter gav upp redan här så jag fick larma och en sköterska fick hjälpa mig till sängen. Kort därefter fick jag bekräftat det jag redan visste, fostret hade kommit ut.


Tar en paus här.

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer

mammashus
mammashus,
Åh skickar all min styrka och kärlek till er i dena svåra tid! Jag beklagar så! Jag har ett MF i bagaget och vet hur hemskt det är, önskar att ingen skulle behöva uppleva detta. ❤️
nouw.com/mammashus
marcusdotter
marcusdotter,
Usch, jag vet. Kunde inte riktigt relatera till det jobbiga du beskrev då men det kan jag nu tyvärr. Man förstår inte hur påtagligt det faktiskt är även om oron alltid ligger där. Och man blir väl kaxig efter ett friskt barn och grav. och tror att det alltid ska gå så bra. Tack ❤❤
nouw.com/marcusdotter
Rosenhammar
Rosenhammar,
kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom💔 beklagar ❤️
nouw.com/rosenhammar
marcusdotter
marcusdotter,
Hoppas du aldrig behöver uppleva det heller 💔 tack ❤
nouw.com/marcusdotter
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229