... varför utsätter jag mig själv för båtturer när jag inte ens tycker om att åka båt? Framför allt inte i dis. Jag börjar om från början ... igår var det ju det här ...

... have a pleasant flight ... jo, det hade jag verkligen. Dock missade jag själva uppstarten som är det bästa med att flyga ... anledningen var att jag typ hann somna innan vi startade ... men eftet en timme så vaknade jag till liv och hade väldigt trevligt sällskap bredvid mig. En äldre dam som skulle till Torremolinos och en yngre kille som skulle till Nerja (?) ...

... väl framme i Malaga flygplats så hann jag med bussen till Marbella .... hopp in i taxi på Marbella busstation ... in till Puerto Banus, leta upp en bar som jag absolut inte visste vart den låg ... tack o lov att det kryllar av poliser som kan visa vägen ... jag gillar poliser mer och mer, de är så hjälpsamma och vill helst följa med tills de ser att man är i trygga händer ... hahaha ...

Skulle ta en bild på mitt sällskap som var Alex och Daniel ... men min mobil var stendöd ...

Nu börjar jag min första riktiga dag som ännu inte är slut.

Morgonen startade ganska segt, men med kaffe och melon ...

... medans andra startar dagen vid poolen ...

... när jag väl vaknat till liv gick jag ner till Daniel's kontor/butik ... skit ... glömde ta bilder därifrån, men jättefint är det ...

... blev rastlös efter ett tag och promenerade vidare ner till Puerto Banus hamn ... gick och funderade om jag skulle ta buss, taxi eller gå till Marbella. Jag beslöt mig för en långsam promenad som säkert skulle ta mig minst två timmar. Men vad händer då tror ni? Jo, jag ser Sky Blue katamaran, eller vad de heter ... och jag mitt dumma nöt hoppar upp på den där ... utan att tänka mig för ...

... och som ni kan se så var det väldigt disigt ...

... och vi seglade ut ...

... och då blev jag helt lost ... tyckte det tog så lång tid och jag kunde varken se land eller något som helst. Då började min fantasi att skena iväg! Och till slut trodde jag att vi skulle hamna i Marocko och inte i Marbella ...

... men till slut såg jag något ...

... woho ... i land!

... tog en promenad i två timmar ... tills jag ... tro det eller ej ... gick VILSE! Hur sjutton kunna det gå till? Snurrade runt och kände mig hur dum som helst ... men till slut såg jag parken som jag genade igenom ...

... nu sitter jag här på mitt internetcafe och hämtar andan och känner mig hemma igen ... vad som händer när jag går härifrån vet jag inte. Förmodligen är det Daniel som drar med mig någonstans ... verkar som alla de andra har åkt hem till Sverige nu ...

ÖgaMotÖga

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229