När han inte längre orkar höra mig
höra hur jag klagar, gnäller och nedvärderar mig själv
Höra hur värdelös jag känner mig
När han inte orkar trösta mig längre
Vem orkar med mig?

/ Amanda

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ibland saknar jag dig
ibland tänker jag på dig
ibland undrar jag var det blev fel
ibland undrar jag vad jag kunde gjort annorlunda

Jag vet att allt är mitt fel
jag vet att jag borde gjort på annat vis
jag vet det och jag önskar jag kunde göra något

jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden
jag önskar jag kunde ändra mig själv
jag önskar att jag fortfarande hade dig vid min sida

Ja ibland saknar jag dig.

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er.
Helgen rullar på och det är redan söndag eftermiddag. I morgon är det upprop i skolan. Japp nu ska jag plugga upp ett ämne, Naturkunskap 2. Jippi.... Så ska samåka med ett par vänner dit, ligger nämligen i grannkommun.

Sen skulle jag behöva ringa en del samtal imorgon. För det första skulle jag behöva ringa lönekontoret. Jag har ju en hel del semesterdagar från mitt förra arbete som jag gärna vill få ut i pengar nu men det är ju så att jag bytt bank så dom lär få mitt nya banknummer.

Sen skulle jag behöva ringa mitt fack.. för ja.. det är ju inte samma fack jag ska vara med i längre.

Sen måste jag verkligen ringa försäkringskassan också för dom försökte få tag i mig förra veckan men jag hann verkligen inte ringa upp. Jobbade hela dagarna och fanns inte en chans att ha tid till det. Vad nu dom kan vilja mig..

Jaja det där löser sig nog. Måste tänka positivt och jag måste tänka framåt. Ingen idé att gå och grubbla. Är det något jag tagit med och lärt mig det senaste året hos min psykolog så är det att inte fastna i tankarna. Jag har så lätt att fastna, sitta och grubbla och få sån äcklig ångest över något som egentligen kunde undvikas helt. Så idag har jag söndag. Idag ska jag bara ligga och mysa i soffan med Pixie. Imorgon ska jag ta tag i samtalen och ändå inte kan göra något åt idag! Vi säger så!

Min älskade flicka idag på en kylig morgonpromenad. Stod -14° på termometern.

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er!
Har inte alls hunnit med att uppdatera hur det gått med jobbet den här veckan men jag har varit så äckligt trött varje dag. Sen har ju vädret inte hjälpt till precis.

I måndags klockan 8.00 stämplade jag in på Bring Citymail för första gången. Lite nervöst, lite spännande, lite kul och lite läskigt. Men jag fick följa med ett par härliga grabbar ut på en cykelrunda och jag tycker det gick riktigt bra! Sen har dagarna rullat på. Vi har kämpat oss fram med cyklarna i snöstorm, på oplogade vägar och grabbarna fick ha mig, intron, på släp. Men jag tror jag gjort ett bra jobb, det var iallafall vad dom sa till mig idag 😁

Det har varit jobbigt men inte läskigt jobbigt. Jag tror absolut att jag kan bli en o gänget och trivas. Nu är det ju som sagt en behovsanställning, jag är alltså vikarie. Men jag tror det kommer bli bra. Ska ju som sagt börja plugga nu i nästa vecka också.

Men alltså jag har varit så trött hela vecka när jag kommit hem. Somnat redan vid halv 9-halv 10 där emellan. Men idag vet jag inte vad, hade världens energi när jag kom hem. Gick runt och plockade lite, diskade och grejade. Nyss duschat och nu håller jag på med maten. Underbart! Lite skillnad från för ett år sen!

Men det får bli allt för idag. Kikar väl inte en sväng i helgen👌

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er!
Ett sent hej fick det bli idag. Men bättre sent än aldrig!

Så helgen har varit helt okej. I fredags träffade jag 3 av mina fina tjejkompisar och hade lite spelkväll. Vi spelade lite allt möjligt, drack bubbel och skrattade så vi fick ont i magen. En perfekt fredag med andra ord.

Både igår och idag har jag väl inte gjort direkt någonting alls. Jag och Pixie har mest myst i soffan och haft en riktigt chillhelg medan Linus jobbat.

På tal om jobb. I morgon börjar allvaret. Imorgon börjar jag, efter 13 månader, att jobba. Det är självklart lite läskigt men jag är mest förväntansfull och spänd. Är inte speciellt nervös men det brukar jag inte vara fören precis innan jag ska till att görat. Så just nu känns det bara roligt. Och vill ni veta det absolut bästa? Inte en gnutta panik, ångest, oro what so ever! Fan va bra det känns!

Så önska mig lycka till så hörs vi kanske imorgon efter min första jobbdag!😀👌

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er!
Nu har jag nyss tagit mig en dusch och dragit på mig mjukiskläder. Är så trött så på mig i soffan 👌
Idag har vi nämligen varit iväg till djursjukhuset i Falun. För vår ena katt skulle iväg och kastreras. Vi har ju två missar men den ena har flyttat hem till min syster då hon inte alls gick ihop med Pixie. Eller något annat djur för den delen heller. Vi märkte ju sån skillnad på Snowie när Gizmo flyttade.

Men hur som helst, det var Gizmo vi åkte med idag. Så jag, Linus och Elin(min syster) åkte halv 7 imorse mot Falun. Vi var väl där vid 8tiden och kunde åka därifrån redan runt 12. Så det var skönt! Allt hade gått kanonbra.

Lilla Gizmo💕

Men nu till den stora nyheten! Igår var jag på möte med min chef på Nybo. Jag sa nämligen upp mig igår! Japp jag har slutat. Finito. Hur det känns? Riktigt jäkla bra! Jag tror att det är precis vad jag behövde för att gå vidare. Och jag ångrar mig inte en sekund att jag gjorde det. Men inte nog där utan samma dag så fick jag ett nytt jobb! Snacka om flyt haha!

Jo jag var på arbetsintervju i måndags hos Bring Citymail och allt kändes bra. Så igår eftermiddag ringde dem därifrån och sa att jag får tjänsten. Det är en behovsanställning vilken passar kanon nu när jag ska plugga upp ett ämne. Så det känns så himla bra verkligen. Jag ser framemot det!

Så på måndag kl8 ska jag vara på plats och så kör jag en hel introvecka. Det känns otroligt spännande och roligt att prova på något nytt! 😄

Nu ska jag bara ta det lugnt resten utav kvällen. Vi hörs imorgon!🖐

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er!
1 september var senast jag var in här. Oj vad mycket som hänt sedan dess.

Jag hade ingen lust med bloggen alls där ett tag. Jag hade inget behov av den och jag kände att det bara var samma hela tiden i vilket fall så jag kände ingen mening med den. Inte ens för min egen del.

Men nu är det som sagt nytt år, nya tag och nya utmaningar.

Jag är fortfarande sjukskriven, dock bara 50% och håller nu på att söka nya jobb. Jag vill verkligen inte tillbaka till vården och mitt gamla jobb så jag bestämde mig för att nu var det dags för en förändring. Mer om det berättar jag de närmsta dagarna så håll utkik.

Jag ska också börja plugga snart. Ska plugga upp ett ämne på gymnasienivå, Naturkunskap 2, för att eventuellt kunna söka in till drömutbildningen i höst, djursjuksjötare.

Det går i övrigt bra med allting. Ångesten är nästan helt borta och panikattackerns är sällsynta. Thank God! Så det är inget som stör mig. Förvisso har jag inte börjat jobba än. Jag har varit hemma över ett år och har inte gjort annat än att jobba med mig själv. Men jag hoppas inte skiten ska komma tillbaka nu när jag verkligen vill och känner mig redo att ge mig ut dit. Ut i arbetslivet.

Min lilla Pixie går det bra med. Hon är i princip helt rumsren nu. Hon är ungefär 6,5måndad. Min fina duktiga tjej. Hon betyder så otroligt mycket för mig och har verkligen varit en stor hjälp nu under hösten. Att ett djur kan göra så mycket för en!

Ja jag kikar väl in här imorgon igen och uppdaterar en sväng. Hej så länge!🖐

/ Amanda

Likes

Comments

Jag kan inte för att jag faller tillbaka till gamla mönster. Gamla tankar och gammalt grubblande.

Jag bestämde mig för att jag skulle starta igång med mitt nya liv nu. Jag känner att jag har kraften att börja om nytt. Nej jag menar inte att jag är 100% där ännu men det är god väg och den här gången  menar jag det.

Men det finns saker som ligger kvar och trycker och kommer upp till ytan emellanåt. Saker som ännu inte fått ett ordentligt avslut. Saker som fortfarande gör mig ledsen och sårbar. Saker som inte längre är i mina händer men som påverkar mig otroligt mycket.

Jag vet inte hur jag ska få ett lugn när detta ligger och gnager. Det är inte upp till mig längre. Och vill inte du hjälpa mig attdet avslut jag behöver så har jag inte mycket annat val än att göra allt för att radera det ur huvudet. För nu är det dags för ett nytt liv. Nu är det dags för mig att bli mer självisk, tänka på mig och göra det jag vill!

/ Amanda

Likes

Comments

Usch vet ni. När en sak har lugnat sig i kroppen så är det väl klart ett en ny ska dyka upp och slå snurr på hela jävla psyket. Får det aldrig bara gå bra? Bara för en liten jävla stund. Nej.

Hade ju telefontid med läkaren idag. Mådde så dåligt innan. Höll på att kräkas och mådde allmänt kasst bara. Men jag vet inte varför jag stressar upp mig så mycket då varje gång jag pratat med henne så känns det bra efteråt då hon är så förstående. Men den här gången kändes det väl extra jobbigt då jag vet att alla vill att jag ska tillbaka till jobbet. Att det börjar bli dags att gå tillbaka. Att det är dags att komma tillbaka till verkligheten. Det har varit sån press och stress hela sommaren som jag gjort allt för att försöka ignorera. Men det har gått sådär..

Hon förlängde iaf min sjukskrivning (thank God) till sista november. Sen mailade hon min kontakt på FK så vi kan planera in ett möte framöver hur vi ska gå vidare med allt. Men det känns som hon förstod att jag inte vill tillbaka till vården. Att jag inte tror jag klarar av det. Men hon lugnade mig verkligen och sa att det finns flera olika alternativ på hur och var man kan komma tillbaka till arbetet.

Så när jag väl pratat med henne och min ångest över allt lugnades lite ja tro på fan att mina husdjur ska flippa ur.

Vi har ju haft vår hund i 1,5vecka nu. Den ena katten har ju tagit det bra. Medan den andra mest gömt sig och fräst när hon kommit för nära. Inga konstigheter. Men idag började dom båda två hoppa på henne helt oprovocerat. Verkligen från ingenstans. Hunden låg och vilade på golvet och den ena katten, förövrigt den som varit lugnast i det hela, flög på hunden och fräste och slog na. Då kom ju den andra och hjälpte till. Sen triggade dom varandra och jag var tvungen att ta upp hunden i famnen för att skydda henne.

Efter en stund var dom båda katterna som vanligt igen och efter någon timme hände det igen. Vet inte vad jag ska göra. Blir så ledsen bara. Och så ska Linus och jobba nu inatt så känns inte alls kul att vara själv med djuren nu. Men jag får väl stänga in mig och hunden i sovrummet inatt eller nått.

Nej nu ska jag ut och kissa med hunden. Vi hörs!

/ Amanda

Likes

Comments

Hej på er!
Usch dagarna bara flyger iväg, jag hinner inte med alls.

Vi har haft Pixie i en vecka nu. Visst är det supermysigt. Jag älskar att ha hund. Men självklart är det ju ett sjujäkla jobb nu i början. Vi springer ut med henne ungefär 1 gång i timmen. Ibland blir det mer. Sista vändan blir runt 23 och första runt 4.30-5.00. Däremellan ska man försöka sova lite. Men är lagom go och glad om dagarna kan jag lova.

Inatt bröt jag ihop. Paniken kom och ångesten hoppade på mig. Jag grät hysteriskt och Linus höll om mig och vaggade mig fram och tillbaka i ett försök att lugna mig.

Jag kom till insikten att hur fan ska jag klara av att börja jobba när jag knappt orkar med en liten hundvalp? Eller ännu värre. Hur ska jag orkar med båda? Jag fick panik. För hela tiden den senaste veckan har jag fått höra att jag måste fixa en massa saker.
•Min sjukskrivning går ut på torsdag.
•Jag ska ha möte med chefen på torsdag.
•Jag har telefontid med läkaren på onsdag.
•Jag ska till Sandra på torsdag.
•Jag ska kolla upp kursstarter för utbildningar innan torsdag.
•Jag ska veta hur fan jag vill göra med min framtid.
•Jag måste klara av att berätta exakt hur det känns för läkaren på onsdag.

Jag har sån äcklig ångest så ni fattar inte. Jag vet inte vad jag vill. Ingen lyssna på det enda jag säger. Jag vill inte tillbaka till vården. Ingen hör mig. Jag blir så frustrerad. Men samtidigt, vad vill jag göra då? Panik.

Ja som ni kanske förstår så vet jag varken ut eller in. Jag vet inte alls vad jag vill eller hur jag ska fortsätta framåt. Jag känner på mig att jag måste sätta min fot på Nybo snart igen. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte.

Vill bara vara hemma med henne. Knappt så jag orkar med det ens..

/ Amanda

Likes

Comments