Tankar efter bloggpausen



Jag är så himla trött på att vara naiv och på att alltid känna mig lurad. Jag trodde att jag skulle klara mig om jag inte tog emot andra frilansuppdrag än mitt sedvanliga Arena. Jag trodde rentav att jag skulle ha ork och tid för eget. Tji, livet kom i mellan och döden kom i mellan. Tröttheten kom i mellan och nu är ena foten doppad i utmattningsträsket. Jag tycks aldrig lära mig. Och så blir jag ledsen på att livet inte går som jag tänkt. Ledsen för att det egna fortfarande är sist på prioriteringslistan, ledsen för att jag inte orkar ta hand om mig själv eller andra. Ledsen för att all energi går åt till mitt dagsjobb som tar för mycket och ger för litet, trots att jag i grunden gillar det jag gör.
Men fyrtio timmar i veckan är för mycket. Det har jag insett nu och det insåg jag för några år sedan redan men jag tror uppenbarligen att jag är någon slags supermänniska som orkar det och lite till. Ja, kanske läxan är lärd nu? För sent att göra något åt det nu dock, får väl göra nytt försök nästa höst. Nu gäller det bara att släcka bränder.
Bloggen är en brand. Det är förvånansvärt tidskrävande att skriva inlägg och för mycket tankeverksamhet går åt till inlägg som dessutom varken skapas eller publiceras. Här finns nästan ingen dialog och jag vet inte mer för vem jag skriver. Istället har jag under pausen insett att jag önskar mig ett eget hörn på internet som inte drivs av en enorm okänd plattform, utan av mig själv. Tanken är att i något skede orka peta på min hemsida och på allvar laga det till "mitt hem". Jag vill ha ett ställe var fokuset ligger på långsam skaparglädje och var det finns chans för mig att utvecklas i egen takt. Men när finns tid för hemsidan förblir oklart och är definitivt inte högt uppe på min prioriteringslista.
På min prioriteringslista ligger mitt enda återkommande frilansuppdrag. Tidningen gör jag två gånger om året och är samtidigt en glädjekälla och mitt största bevis på att jag inte jobbar hållbart. Först jobbar jag fyrtio timmar med skolbarn, skall komma hem till min egna högaktiva 2-åring och sedan låtsas att det finns tid och energi för att jobba ca 15 timmar på en tidning. Lycka till med att hinna krama partnern och ta promenader och orka laga bra mat.. i mörkaste, tröttaste november. Eller för den delen; hektiska, sista slutklämmen maj! Det går ju inte. Eller det går, men inte bra.
Mellan varven vill jag verkligen hitta tid för att laga en fotobok av V:s första år. Och eftersom det är en bra julklapp så är ju tanken att jag borde hinna göra den innan jul.. dvs samtidigt som jag skall jobba fulltid och göra Arena och inte dö av utmattning. Lycka till! Så bra planerat.
Jag är så trött på mig själv och allt. På att det inte finns en bra balans och att det kommer att ta tid förrän jag hittar en och tid innan jag ens kan förverkliga den. Det är liksom 8 månader kvar av läsåret. En brand i taget. och evig bloggpaus på den här adressen antagligen.