Header

Han som får mig att skratta varje dag, han som ger mig lite sömn, han som visar att han älskar mig, han som får mig att kämpa, han som bara helt enkelt är bäst!
Jag älskar mig son!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag är bara otroligt lyckligt lottad att jag har dessa! Det här är Tyson en blandning mellan rottweiler/schäfer på 50kg+ Och min fina son på snart 7 månader som jag är ensamstående till. Just nu ser våran vardag väldigt långsam ut med att hitta ett eget boende, men jag är på varje lägenhet och hus som jag hittar. Hade halv napp på ett hus på landen men som tyvärr gick till en annan. Så nu fortsätter jag bara att leta och tar dagen som den kommer. Våran vardag funkar både bra och dåligt. Ena dagen kan skilja sig från den andra. Niilo har blivit väldigt mamma kär, jag kan råka visa mig om jag tex bara vart på toa en snabbis och han börjar störtböla. Kan sätta mig lite längre bort och han kommer ålandes och börjar gråta. Det märks att det alltid har vart vi under hans liv. Men det finns så mycket annat glatt som händer! Som Jag skrev han har börjat åla sig fram, han pratar ännu mer han visar mycket andra små saker typ som börjat mysa lägger huvudet på sne. Det är så mycket som jag får uppleva men det gör jag själv. Jag kämpar vidare helt själv och kör vårat race, mitt intresse ligger i att vårat liv ska funka sen struntar jag faktiskt i allt annat bara vi mår bra! Niilo har också nästan slutat med ersättning och äter mer mat och välling på kvällen. Ska bli lite roligare när han börjar med bitar och kan äta ännu mer!
Jag är bara otroligt glad att jag har dom. Men det saknas fortfarande en pusselbit men inom sin tid kommer det!

Likes

Comments

Niilo visade igår kväll att han helt plötsligt kunde stå på händer å tår. Helt galet hur snabbt det går i hans utveckling. Att från ena dagen bara ligga på magen till att kunna sitta eller som igår stå så där. Man blir så glad av att se hur han kämpar och klarar allt mer o mer. För varje dag som går får man se mycket nytt från den där lilla galningen! Och jag tar vara på tiden.

Likes

Comments

Jag är så besviken på mig själv att jag ibland kan vara så snäll och givmild. Varför ska man ens ställa upp och varför har man ens gjort det? Att sen bli nekad att man minsann inte gjort dittan o dattan då blir man riktigt besviken då man har valt bort så mycket annat för att en annan ska bli nöjd. Och när man fortsätter göra saker men ändå blir den som får skuld. Skuld för att man hindrar eller stöter bort, men så är inte fallet. Jag vill inte bli den elaka eller den som gör allt för att förstöra, men när man blir behandlad som en påse skit och luft har man inte längre någon lust att vara den snälla.
Jag är så trött på att vara en robot, att man tar för givet att jag ska, att jag hela tiden glömmer bort mig själv. Jag vet att jag borde tänka mer på mig själv men så svårt också att göra det. Jag saknar så mycket att bara bli behandlad på ett bra sätt, att bli uppskattad, att få tillbaka, att ha någon man känner sig trygg med. Någon som tar mig för den jag är. Ja jag kan känna att det är omöjligt. Jag är mamma till ett litet barn jag har inte efter födseln den kropp som är fast, jag är inte heller vackrast alla gånger. Men jag vet att jag har så mycket mer ändå. Jag är den bästa mamman till min son. Jag har mitt hjärta på rätt plats! Jag önskar bara att man en dag också hittar den där som bara inte behöver ha utan också kan ge tillbaka. Jag har ju verkligen allt men fortfarande så saknas en pussel bit. En rejält pissig dag man gärna kunde hoppat över.

Likes

Comments

Han blir 6 månader! I 6 månader har han förgyllt min vardag, och satan vad kärlek han har gett mig. Det märks att han utvecklas, det är så mycket tokigheter han har för sig. Det är så mycket som händer nu och det går väldigt fort. Jag tänker tillbaka på den tiden då han var helt nyfödd. Vi hade en liten familj Niilo hade äntligen kommit. Men att det skulle bli som det blev med den man bildade familj med hade man ju inte en aning om. Det var ju ingenting jag ville skulle hända, och det känns som att man svikit Niilo. Många gånger känner jag att det är ett misslyckande det blev inte som vi hade planerat. Misslyckandet i att du faktiskt inte fick den trygghet du behövde och behöver från när du var spädbarn. Och sedan att det inte visade några tecken på att kämpa och ge chanser för din skull. Så trasig och sänkt som jag kan bli vissa stunder och bara känna att jag orkar inte, så känner jag att jag kan inte ge för 2 vuxna. Men någonstans så har jag ändå klarat av det. Jag vet att jag är hur stark som helst och klarat av allt själv. Även fast jag blivit behandlad som en påse skit så står jag ändå upp. I början kände jag mig hur ledsen och trasig som helst det kan jag göra än idag och det får man. Inte för min skull utan min son, man känner sig riktigt misslyckad. Det är så jag känner just nu då många tankar kommer upp eftersom Niilo har visat så många nya framsteg och det är bara jag som tar del av det. Jag får se det live och första gången men det är bara jag. Dessa besök till bvc tex och andra saker det gör jag själv. Jag och Niilo gör allt tillsammans och jag är bara glad att jag får ha han vid min sida o följa hans utveckling. Det kan vara ett stort pussel att få ihop det, men man klarar allt. Det jag kämpar och ger min son kommer jag aldrig sluta göra. Jag har funnits där sen dag 1 och kommer vara där så länge jag lever. Och våran framtid ser ljus ut och är väldigt spännande, för en dag kommer det bli som det var planerat men se lite annorlunda ut. Nya dörrar har öppnats för oss, och jag har en chans att hitta en av de finaste sakerna (kärleken) nu är det min chans att faktiskt se vad som kommer hända med våran framtid vad för dörrar som öppnas och att må bra. Någon dag kommer lyckan bli komplett och den där sista pusselbiten kommer sättas. Det jag söker kommer någon dag komma och det får tiden avgöra. Jag är så taggad och så pepp på se vad som händer i framtiden!

Likes

Comments

Vi började dagen med att äventyra i centrum. Jag skulle hitta bikini då Niilo ska få åka till badhuset för första gången imorgon. Fyndade tur nog på kappahl en bikini överdel för 75kr och på Lindex en bikini underdel för 25 kr, som hittat! Jag utnyttjade också presentkortet jag fick av min bror på julafton, väldigt nöjd med det jag valde! Och 6 månaders kontroll för min heffa idag och stadiga 9700g vägde han och hela 70 cm lång. Vart tog min bebis vägen? Det var också läkar kontroll och han fick en godkänd stämpel. När vi kom hem var det full rulle med bad och dusch, lite bus. sen fick jag en jätte spontan tanke att vi åker och stor handlar så jag har det gjort. Så vi åkte o handla och jag passade på att fylla på ordentligt med mat o blöjor. Klockan var ändå 8 när vi kom hem och min son hade inga planer på att sova, han busade och hade sig på golvet. MEN när jag sitter där med honom så ställer han sig på knäna, och jag vart alldeles till mig. alltså lyckan och överraskningen att han bara så där ställer sig på knäna o gungar fram o tillbaka jag vart så känslosam så jag höll på börja gråta. Dessa stunder när jag får se allt för första gången och hur stolt han gör mig lyfter mig som person och jag kan leva på det länge! Nu är det godnatt och ladda upp batterierna inför imorgon!

Likes

Comments

Kylan drog på bra nu och hela -10 var det ute när vi begav oss ut. Niilo fick hänga med för att kolla när busarna körde 4-hjuling o bil ute på sjön. Han gjorde inte mycket ljud för sig han bara va och verkade hel nöjd! Mycket kläder på och väldigt frisk luft! En brasa tänd på grillen och korv grillades. Det börjar släppa mer o mer för mig och jag kan känna att det inte är några problem att ta med Niilo på olika saker då han har utvecklats så mycket och är en mer nöjd liten grabb! Och ja visst alla vet väll att en bebis kan göra ljud ifrån sig och accepterar det. Men jag som mamma kan få tankarna i huvudet att nej oj undra om dom andra kanske tycker det är jobbigt. Men så får jag inte tänka för så är det ju inte! Niilos pappa kom förbi och hämtade honom för att spendera några timmar med Niilo. Jag själv fick lite egen tid och spenderade kvällen hos min bror och hans familj. Lite taco mys o bingolotto avslutades min dag med. Nu sover min lilla heffa o jag väntar på att han ska vakna för att äta sista målet så jag också kan ta o dejta sängen.

Likes

Comments

Ligger just nu o tänker på väldigt många saker. En sak jag alltid har i mina tankar är hur min och sonens framtid kommer att se ut, det är ingenting jag kan spola fram för att se bara försöka vägleda mig själv till att den ska bli lyckad. Just nu tar jag ingenting för givet, jag gör saker för att lyckas! Sen kan bara jag se till från mig att min son får det bra från min sida. Just nu är det jag som har han 24/7. Jag söker också lägenhet som en tok! Ringer Och mejlar runt för att jag ska få någon som helst chans. Det är en sån där pinsam känsla man får när man "tjatar" och hyresvärdarna bör känna igen mig. Men samtidigt så måste man ligga på för att kunna komma före!
Jag hoppas att snart hitta vårat egna hem så vi också någonstans kan få leva som vi vill. Just det här allt som var planerat att allt det sket sig. Och allt det fick min son gå igenom och en väldigt dålig start. Men jag känner att jag har lyckats att göra allt till något bra. Jag är alltid där för honom jag fixar o trixar för att allt ska rulla på.
Jag har redan börjat planera dagis och kollat runt vart han ska gå? Sen när blev han stor?
Jag funderar också mycket på vart vi är om 6 månader tex? vart kommer vi bo? vart får jag jobb? kommer jag att lyckas med allt? kommer han känna att mamma kanske är lycklig?
Det är så mycket som grubblar ibland och det gör också att jag är helt tom i huvudet oftast. Jag hör andra prata men sedan så kommer jag på mig själv (fokusera) jag kan ibland inte koncentrera mig för att det är så mycket jag annars ska ha koll på. Ibland blir det bara error. Man känner sig så utmattad efter alla få timmar man fått sova på den senaste tiden, jag blir så förvånad över den kraft man har som mamma.. Den tar lixom aldrig slut! Eller kommer det komma en gräns? nej jag tror inte det.
Sedan en annan grej hur man blir sviken lite här o där. Och jag vet inte vad andra hört eller fått för story, men varsegoda jag vet vad jag vet. Och jag kan tala för mig själv och jag vet att sanningen inte alltid talas. Och det gör mig besviken!
Det är egentligen ingenting jag ska lägga energi på och därför var jag tvungen att ta upp just det så jag fick det sagt.
Jag siktar på att vi bara ska ha det bra, inga människor ska heller få komma o gå som de vill det gör det bara ännu värre. Så nu väntar vi bara in possitiva besked och längtar ihjäl oss till sommaren och åka iväg på en semester! Jag ser bara ljust på allt just nu!

Likes

Comments

Jag skulle ha skrivit för ett bra tag sedan.
Men tiden & lusten har bara inte funnits. hösten/vintern 2017 har vart piss! Men 2018 har öppnat nya dörrar! 

Nu till det jag skulle skrivit om förra gången men avbröt att Niilo Juhani äntligen blivit döpt. Ett dop som vart mer än lyckat! Efter en hel del stress och slit men det var så värt det!
Sen kom julen, julen Niilo fick fira på två ställen men jag fick ändå tillbringa julen med honom och han fick så fina presenter!
Sedan kom nyår det 2017 vi skulle lägga bakom oss och välkomna 2018. Det som kommer göra allt möjligt inte omöjligt. Vi har fått bra besked, allt rullar på som det ska, Niilo växer så det knakar och varje dag ser man framsteg han gör! Bra besked rullar in här o där! Nu kan det bara få flyta på som det gör så kommer allt lösa sig!
Jag har så mycket att se fram emot. Eller rättare sagt vi våran lilla familj har så mycket att se fram emot!

Likes

Comments

Ibland känner jag verkligen att jag ger upp.. Jag har nästan från början med min son haft det kämpigt! Först funkade amningen hur bra som helst och han var jätte snäll men sedan efter ett par veckor lagom till att jag blir ensam så eskalerar allt och amningen slutar helt. Det har gjort att jag hållt mig väldigt mycket hemma för jag blir osäker på vad andra tycker när sonen får sina utbrott och är väldigt gnällig. Varför tänker jag ens så? Jag ska absolut inte behöva känna så men automatiskt så gör man det. Först började det med att min son hade så extremt ont i magen och var jätte svullen, fick då en annan ersättning utskrivet men vad händer då? Jo han blir förstoppad och kan inte bajsa då hans bajs vart som korvar o jätte hårt och så ska det absolut inte vara.. Så jag gick tillbaka till en ersättning som han hade förut och då började magen och bajset jobba själv igen. Men sen kommer vi till det här att han sov som en gud ändå. Han somnade för natten vid 19-20 på kvällen och sov hela natten och var jätte snäll. Nu sen 2 veckor tillbaka har jag fått stå ut med att han skriker o gnäller massor på dagarna vägrar sova han hittar lixom inte ro sen kommer vi till kvällen.. Kvällen jag hade för mig själv förut och kunde fixa massor och hinna med saker då han sov. Men nu somnar han kanske vid 20 på kvällen men vaknar bara 30 minuter efter och antingen skriker eller är klar vaken.. Det tar mig 1-2 timmar att söva honom och det är så frustrerande för jag gör ju verkligen allt för att han ska känna sig trygg och lugn. Men han verkar inte våga sova då han gnäller samtidigt som han försöker sova. Mina kvällar är bortblåsta! Dom som var så sköna eftersom jag står med hela ansvaret själv. Bara att kunna lägga fötterna på bordet och känna att yes äntligen nu kan jag göra vad jag vill till att knappt hinna sätta mig innan det är igång igen. En väldigt trött o sliten mamma är vad jag är och många säger att det är bara en period. Ja en period som varar några veckor och man står där helt själv! Så bara av att lämna min son en stund med min mamma och åka iväg en stund det är rena drömmen för mig, jag laddar mina batterier när jag kan sätta på musik i bilen och bara va. Men det händer inte ofta. Jag skulle vilja veta vad det är min son är så bekymrad över.. saknar han kanske något? Var det efter att jag vart ensam han kände att nu vart allt annorlunda? Många säger att bebisar inte fattar något.. Men jag kan säga det att dom känner på sig så mycket mer än vad man tror! Alla omställningar som jag försökt att göra det bästa utav men ändå verkar det inte som att man gör tillräckligt. Men vad mer kan jag göra? Jag sliter redan jätte hårt och känner att jag inte kan göra mer för jag gör verkligen det bästa jag kan. Och trodde det skulle vända nu när man verkligen gått vidare och bara känner att allt flyter på så jävla bra då borde ändå han också känna att jag är så mycket gladare nu?
Jag har inte trott så mycket på faser, men nu när jag läser hans ålder och vad andra har skrivit om sina 4a månaders bebisar så inser jag att jag är inte ensam. Detta är en fas han har och den varar flera veckor. Det är mycket som händer med deras hjärna men jag hade önskat att jag inte hade behövt göra detta själv för man behöver verkligen en pause ibland och istället så är jag helt slut på kvällarna och dagarna. Jag hoppas snart allt är över. Och inte nog med det så är det dop på lördag, mycket att handla och fixa. Jag tror jag gömmer mig under täcket så kan någon väcka mig när allt är över typ.
Jag älskar min son mest av allt men ibland så måste man få skriva ut sina känslor och bara skriva och prata, har hört att det är bra. Och jag känner att det hjälper mig när jag väl har skrivit av mig.

Likes

Comments