Ni vet den där känslan när man är KÄR, kär på riktigt. Fjärilar i magen. En sån känsla har jag haft nu ett tag men med tanke på situationen så är det svårt för båda parterna att både tänka på det och tänka hur det blir när allting är löst. Jag har ju ingen aning om hur länge jag blir här, hur personen känner då. Jag vet att mina känslor kommer vara exakt detsamma även när jag kommer ut härifrån, men NÄR?
Saken är den att jag har kämpat mig igenom så helvetes mycket saker och där är även kärlek inblandat. Att både har blivit sviken och svikit, det är en känslig punkt! Kärlek.. Jag är så trött på att gå runt varje dag och oroa mig över att det kommer gå så som jag tror men som jag inte vill.
Varje kväll ligger jag och nästan gråter för att jag tänker så mycket på det. Jag vill bli frisk, klara av barnen som innan och leva med en man. Ha min familj, men denna gången en riktig familj. Mina barn och med en riktig man. Jag är påväg att knäckas på mitten utav detta.. Hur mycket ska jag klara? 😢
