Då vet man att man lever...

När man har barn får man verkligen ibland veta att man lever.
Inatt var en sån natt...

Ellie tyckte att det var en jättebra idé att vara vaken typ tre timmar.
Ena stunden var hon glad och ville leka, i nästa sekund vart hon jätteledsen och jag kunde inte ta i henne ens.
När hon hade härjat runt och nypt och slagit mig i nästan tre timmar så vart jag galen, så jag satte ner henne i spjälsängen och så fick hon vara ledsen där en stund medan jag satt och bara tittade på henne och försökte prata lugnande.

Det där med att prata lugnt och så gav verkligen noll effekt, så jag plockade upp henne igen, la henne bredvid mig och vips så somnade hon och sov fram till kvart i åtta i morse. Då var hon pigg, men inte jag..

Och det är dom där gångerna man funderar, varför gjorde jag inte så från början?
Men iofs, hade jag gjort så från början hade det säkert inte fungerat.

Vi trotsade i alla fall vår trötthet på eftermiddagen och åkte in till stan och köpte några julklappar till, och handlade upp lite basvaror i kyl och skafferi.
Mörkt, trist och fruktansvärt blåsigt väder. Så det var inte kul att vistas utomhus alls.
Men nu sitter vi hemma i värmen med alla varor på sin rätta plats, julklapparna inslagna och barnen sover.
Jag ska sätta in lite bilder i Ellies fotoalbum och njuta av tystheten och hoppas på en bra natt

?with love ??

/

Sarah

Gillar

Kommentarer