jag var aldrig redo för barn. Jag var inte redo för att vara en mamma.

Många frågor och framförallt kommentarer kan jag få när folk frågar om hur många barn vi har. Och hur gammal jag är 🙈
Och oftast är de "men gud du måste ha varit tidigt" "det kan aldrig vara samma pappa" "du kan inte ha varit redo" "men stackars dig hela ditt ungdomliga liv försvann ju" "stackars dig"
Och jag kan hålla på sååå länge egentligen. Men vi stoppar där.

Jag var 17. 16 som gravid men 17 när han kom.
Och nej jag var allt annat än redo.
Jag var inye redo för ett barn.
Jag var inte redo för att vara mamma.
Kanske för att vår första tid inye blev som jag hade drömt om?
För visst har man drömmar när man väntar barn. Och framförallt sitt första barn.
Och så kommer han och hela drömmen slogs sönder 😱
Galet.
Jag älskade honom. Med hela mitt hjärta. Ifrån första sekund.
Men jag var inte redo för allt som skulle komma.
Operationer.
Läkare besök. Ofta. Ofta och ofta.
Inlagda på sjukhus.
Någon var så beroende av mig.
Och där och då ville jag mest skrika.
Skrika om hur besviken jag var på att allt blev som de blev.
Han var ofta med min mamma. Eller med min bror och hans dåvarande. Eller med mina syskon.
Alldeles för ofta.
Och jag, ja jag umgicks med mina vänner. Dag som kväll.
Jag ville inte ha allt ansvar.
Eller jag ville nog. Men jag trodde inte att jag skulle klara av det.
Hur skulle jag som 17 åring kunna vara hans trygghet??
Men en dag bara vände de. Och jag insåg hur fel allt var.
Och jag blev hans trygghet. Jag blev hans mamma på riktigt.
Det tog ett tag. Men gud vad vi fixade de. Tillsammans.
Och tillsammans med alla som hjälpte mig att ta hand om honom.
Han har verkligen haft dom bästa runt sig.
Och idag står vi fortfarande tillsammans.
Och jag älskar han så de gör sjukt ont många gånger.
Jag vill alltid hans bästa. Och jag försöker ge han allt.
Allt kärlek i världen .
Han och jag ❤️

Och nej. Han och hans syskon har väl inte samma biologiska pappa. Men dom har samma pappa.
Pappa är inget man direkt blir. Utan nåt man förtjänar.
Och den biologiska har aldrig varit där.
Men hans pappa har. Även långt innan vi blev tillsammans igen faktiskt.
Jag och dan var ihop långt innan J kom. Sen hade vi ett slut ett tag och fann varandra igen.
Och ända sen den dagen har han varit pappa.
Så jo. Dom alla har samma pappa. Bara inye via de biologiska bandet.

Och nej. Det har aldrig nånsin varit synd om mig.
Jag valde detta.
Och det är de bästa valet jag gjort.
J räddade mig.
många sätt.
Och jag skulle inte tro att jag hade varit den jag är idag om han inte hade kommit.
Han är min hjälte.
Varje dag.

Och det är heller inte synd om våra barn.
Inte för att jag varit en ung mamma.
Och inte för att vi är en stor familj.
Vi trivs såhär.
Och kunde aldrig varit lyckligare.
Och vilken kärlek alla har. Att både ge och få.

Och allt startade med J.
Allt är hans förtjänst.
Min egna hjälte.

  • 52 visningar

Gillar

Kommentarer

trix
trix,

❤️❤️❤️

nouw.com/trix
Mammatill7barn
Mammatill7barn,
varglyan
varglyan,

Du är en underbar mamma oavsett vad andra säger! Jag vet hur mkt du kämpade när J var liten! Jag kommer ihåg det som det var igår! Du är så stark! Låt aldrig någon slå ner dig! Kram finaste du! Underbara kvinna ❤❤❤

nouw.com/varglyan
Mammatill7barn
Mammatill7barn,