FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE ♡

Måndag 7 juni – BF+5
På måndagen när jag hade gått över tiden fem dagar så åkte jag & träffade barnmorskan som såg att jag var öppen 3cm, men att tappen fortfarande var 1.5 cm. Fick en hinnsvepning som hon trodde skulle vara väldigt gynnsam då min kropp var såå redo. Kände verkligen hur hinnsvepningen gav effekt med mensvärk & fick även små blödningar som varade i princip hela tiden ut tills hon föddes – så någonting hände ju.


Tisdag 8 juni – BF+6

Hela dagen gick utan att jag kände något särskilt, dock var det här på kvällen kring 20-tiden som värkarna kom igång. De startade oregelbundet med cirka 5-20 minuters mellanrum så jag ringde min pappa & farmor & rådgjorde med dom hur vi skulle göra. Farmor skulle komma & sova här & vi visste ju inte riktigt om något skulle sätta igång under natten. Hon bor 30 minuter härifrån så vi tog det säkra före det osäkra & pappa skjutsade in farmor vid 23 på kvällen. När dom kom in så avtog värkarna & kom glesare, så jag tänkte vid 00 att jag skulle försöka sova ifall värkarna skulle dra igång ordentligt.


Onsdag – 9 juni – BF+7

Minns att jag var extremt besviken när jag vaknade denna dag. Värkarna hade avtagit ordentligt under natten & kom en gång i halvtimmen ungefär, det var alltså ingen skillnad alls på morgonen jämfört med kvällen. Dagen tickade på & värkarna blev lite tätare, ungefär som kvällen innan. 3-20 minuters mellanrum, dock kände jag att dom blev starkare & vid 15tiden gjorde dom så ont så jag ringde förlossningen & frågade om jag kunde få komma in på kontroll & se om något hänt. Här hade jag ändå haft värkar I 19-20 timmar så jag kände mig väldigt snurrig i huvudet. Det var liksom onda värkar som höll i sig länge, men blev inte tätare. Fick i alla fall komma in på kontroll & där konstaterade barnmorskan att ingenting hänt. Fortfarande öppen 3 cm & tappen car kvar. Där & då ville jag bara falla ihop i gråt för jag kände att jag inte orkade mer, det gjorde så ont & att då gå & vänta på att värkarna skulle bli tätare & komma ännu oftare var såååå tung tanke.. Men barnmorskan tyckte i alla fall jag skulle få med mig en sovdos hem, så jag fick en morfintablett, två Alvedon & en sömntablett som jag skulle ta senare så jag fick sova under natten & förhoppningsvis slippa värkarna. Åkte hem igen & försökte få tiden att gå. Det var ju ändå rätt skönt att värkarna aldrig blev tätare, men dom blev intensivare.. så när dom väl kom trodde man att man skulle gå sönder typ. Minns inte att dom var så starka med Nathalie eller Novelia, förmodligen var dom det men inte riktigt något man minns.. Jag tog sovdosen vid 20tiden eftersom det kunde ta upp till en timme innan de verkade & jag ville inte heller ta dom för tidigt. Gick & la mig vid 21 & kände mig ändå rätt trött. Klockan var efter 22 sista gången jag kollade på den men lyckades ändå somna en sväng. Vid 23.30 vaknar jag av världens värk & ett tryck neråt som jag inte riktigt kan förklara. Kristoffer hade precis lagt sig i sängen så jag sa bara till honom att vi måste in NU. & då trodde jag seriöst att bebisen skulle komma i bilen, men vågade inte säga något för att stressa honom, haha! Ringde till förlossningen & dom sa att jag var välkommen in. När vi väl lagt på började jag gråta för jag orkade inte bli ”nekad" en gång till, orkade liksom inte höra att ingenting hänt.. Var såå rädd för att bli hemskickad. Väl där så fick Kristoffer vänta utanför tills vi fick ett förlossningsrum.

Torsdag 10 juni – BF +8
Tror jag kom in till förlossningen ungefär vid 00-tiden. Sa till barnmorskan att det trycker på så ordentligt neråt så hon ville undersöka mig innan CTG-kurvan. Hon gjorde undersökningen & sa ”Här har det hänt grejer, du är 5 cm öppen så vi gör CTG-kurvan så går jag & skriver in dig. Du kan ringa till pappan så får han komma in!” & alltså just där & då, i den stunden, det var en sån lättnad att veta att alla värkar under dagen hade gjort någonting i alla fall, känslan att veta att snart blir det bebis! Vid 00.30 kom jag till förlossningsrummet & fick byta om. Kristoffer kom någon minut efter mig, han hade åkt hem & hämtat bilstolen som vi glömde i all hast, haha. Barnmorskan frågade mig om smärtlindring & jag hade från början bestämt mig att föda helt utan smärtlindring, men när jag väl låg där så sa jag att jag ville ha epidural. Lustgas har aldrig funkat de två andra förlossningarna så jag sa att jag ville ha epidural då jag vet att det är det enda som hjälpt mig. Hon kallade på läkaren som kom väldigt fort ändå & satte epiduralen. Nu i efterhand så inser jag ju att det var rätt onödigt men själva läkaren var extremt duktig & tog det hela väldigt lugnt, jag är jättenöjd med det! Tiden gick & epiduralen började ge lite effekt, dock försvann ju aldrig trycket neråt. Efter ett tag, vid 01.45 ungefär ville barnmorskan undersöka mig igen då jag klagade på trycket. Hon sa också att dom skulle ta hål på hinnorna så vattnet gick om jag inte öppnat mig nåt mer. Hon kollade & jag var öppen 6
cm & hon sa att vi ska ta hål på hinnorna. 01.50 gjorde hon det & vattnet forsade ut. I samma stund som jag hör att hon säger att det var klart & fint vatten så börjar kroppen krysta. & till er som har fött så kan jag säga att ni förstår att krystvärkar går fasen inte att hålla emot, haha! Barnmorskan undersökte igen & sa ”Nu är huvudet här, det här måste vara något slags rekord. Nu kommer bebisen!” typ. Så trots att jag bara var öppen 6 cm & att vi trodde det var flera timmar kvar innan hon skulle komma så kom hon ut klockan 01.52, 2 minuter efter hinnorna togs. Trots att det gick sååå snabbt när vi väl var inne, hann ju inte ens vara i rummet i 1.5 timme innan hon föddes så var det verkligen såå skönt när allt var över. Dessa värkar & trycket neråt som jag hade är jag nästan helt hundra på att jag inte hade med de andra. Alltså, kändes som hon låg precis innanför & tröck på! Var verkligen tur att vattnet inte gick i bilen eller så eftersom det bara tog 2 minuter för henne att komma ut. Torsdag den 10 juni klockan 01.52 kom våran älskade tredje tjej. En liten Karin MOLLY Modin.

Eftersom hon föddes på min farfars mammas födelsedag så fick hon namnet Karin i mellannamn. Hon gick tyvärr bort 2008 när jag endast var 14 år gammal, men jag är säker på att hon vet om allt detta ändå! Allt som allt så är jag verkligen så nöjd med förlossningspersonalen och hela upplevelsen. Förutom att det var långdraget med värkarna & att dom aldrig blev mer regelbundna än 5-15 minuter (som egentligen är jättepositivt! Haha!) så var det en sån fantastisk förlossning. När det väl satte igång så gick det otroligt fort! Hon vägde 4154gram & var 50 cm lång. Våran älskade lillasyster Molly!
Vi fick åka hem mellan 9-10 på morgonen & det var så skönt att komma hem till storesystrarna! Dom var verkligen så stolta & allt har gått så otroligt bra sen dess. Nu njuter vi här i bebisbubblan & imorgon kl 9 ska vi tillbaka till sjukhuset för den andra läkarkontrollen.
Här under är den absolut första bilden jag tog på henne <3

Gillar

Kommentarer

Yasminegill
Yasminegill,

Grattis så fin berättelse, och så söt hon är

nouw.com/yasminegill