Två besök på akuten

När jag var på väg hem i fredags efter att ha överraskningsfirat Malin på hennes födelsedag så ringde Peter och frågade var inhalatorn låg. Vera hade vaknat och hade svårt att andas. Hon fick inhalera och när jag var hemma och det hade gått drygt en timme efter inhalationen så beslöt vi att jag var tvungen att åka in med henne.
Så jag packade väskan och vi tog på Vera det hon behövde. Som tur var så hade vi bilen i närheten. När klockan var ett par minuter över 23 så tog vi en kölapp och väntade ungefär en kvart innan det var vår tur. Syresättningen var helt ok (99) men hon andades fortfarande väldigt rossligt och lät väldigt tät. Fick komma till ett annat väntrum och efter bara en liten stund så kom en sköterska och lyssnade, sa att det lät kruppigt, och gick och gjorde i ordning adrenalin till inhalationen. Vera har full koll på hur inhalationerna fungerar, så när vi skulle inhalera andra gången efter ca en halvtimme så var det nästan så att jag inte behövde följa med. Det sa Vera först att jag inte behövde men hon ändrade sig snabbt. Sedan väntade vi en dryg timme, Vera ritade och hoppade runt i väntrummet och tyckte absolut inte att mamma skulle vila ögonen! Vi gick och frågade vad vi väntade på nu och fick beskedet om att det var läkaren vi väntade på. Jag resonerade som så att läkaren inte kunde göra så mycket, adrenalinet hade fått den verkan som jag ville ha (hennes andning var mycket lugnare) och hon var inte "inläggningssjuk" som jag brukar kalla det. Så vi åkte hem och var hemma strax efter kl 01. Vera somnade gott i sin säng men vaknade vid 03:30 med "det stora anfallet". Då inhalerade vi henne och Peter tog henne på en promenad. Kylan hade bra verkan på anfallet och hon sov gott resten av morgonen. Men det lät fortfarande inte bra, så på förmiddagen när jag var på jobbet så åkte de in igen och inhalerade adrenalin. Då träffade de även läkare och fick veta att det sitter högt upp i lungorna (falsk krupp) och att vi var välkomna tillbaka om det inte blev bättre. Natten mellan lördag och söndag så sov hon gott. Hostade några gånger men klarade det själv. Andningen har varit sisådär men hon har klarat sig med de vanliga inhalationerna, så det känns tryggt. Dock har ingen direkt förkylning kommit än, så jag känner att jag måste kolla upp henne lite mer noga. Så i veckan som kommer så ska jag ringa runt och se vem som kan göra det. Hon fick diagnosen förkylningsastma på barnmottagningen i höstas, men nu var det kruppanfall. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Men skulle inte bli förvånad om hon faktiskt har båda två... Vera är inget "normalbarn".
Tilläggas ska att jag jobbade nästan 10 timmar i fredags och sedan 9,5 timme i lördags. Det blev inte så många timmars sömn, så vi var i säng redan innan kl 22 på lördagen och jag sov till strax efter 06 (07 ny tid). Det var skönt. Peter fick sovmorgon först och jag la mig två timmar till senare på förmiddagen när han gått upp.

Gillar

Kommentarer

Lars-Göran
,
Är rätt säker på att jag hade falsk krupp som liten och LÅNGT senare fick astma. Kan kolla med mamma och pappa lite om du vill.
Stina
,
Jag tror också att det kan gå hand i hand. Falsk krupp påverkar andningen, och har man det länge/ofta så blir ju andningsorganen påverkade <3 Du behöver inte kolla 😊