VARNING FÖR GRAFISKA MINNEN eller Könshataren från Österlen # 1

"Kristian" var egentligen inte den typen av kille som jag skulle ägnat någon större uppmärksamhet rent romantiskt.

När vi sågs den där gången på station Triangeln i Malmö stod han visserligen ut från mängden - han såg lovande ut på något vis. Snyggt klädd på ett avslappnat, coolt, rätt kosmopolitiskt sätt. Han gick som en afrikansk atlet, fjädrade liksom från sida till sida medan överkroppen bredde ut sig och bara vilade på luften omkring honom. Han hade hästsvans i nacken och ett kantigt, allvarsamt ansikte med mörkbruna, forskande ögon som svepte över perrongen och dess besökare. När Kristian log smälte Arktis. Men det visste jag ännu inte då och Arktis ska ju vara kvar, så slutsatsen är att hans leende absolut inte spelar någon som helst roll när jag tänker efter.

Själv hade jag på mig vida linnebyxor och en alldeles för genomskinlig blus. Jag hade provsjungit för en stum jury på Malmö Opera - frågan är om det var min sång eller min snövita spets-BH från Chantelle som knockade dem. Eller kanske dess tillhörande trosor, jo för brallorna var rätt tunna de med. Oavsett vilket verkar min outfit i varje fall inte ha direkt stört Kristian, för vi hookade upp nästan med en gång.

Vi hängde alltså en tid tillsammans den hösten i Malmö, bodde oftast i min lilla kvart på 12 kvadrat och hade kul ihop. Mycket var mysigt - det tillstår jag. Han är inte ond, liksom. Och han var en awesome polare. Men helt ärligt är det så här:

Mycket kan man stå ut med.


Det finns undantag.


Två av dem är


1) SVARTSJUKA


och


2) BACILLSKRÄCK.


Han lyckades dodgea det helt i två-tre veckor, men snart började jag märka av Kristians avvikelser på flera fronter. Här har ni några konkreta exempel, jag vet inte - call me crazy - men:

- Kristian var övertygad om att kvinnan som fenomen är ett otroget stycke - att ett grönare buskage på andra sidan bingen helt enkelt ligger i vår natur att eftertrakta. Vi är lömska flockdjur som genom något slags undermedvetet nätverk sinsemellan hjälps åt och samarbetar med ett enda gemensamt uppsåt om att lura mannen. Så när praktikantkillen från SATS Göteborg ringde upp den där eftermiddagen för att upplysa mig om något förmånligt erbjudande inför hösten fick jag ägna hela den därpå följande kvällen och halva natten åt att lugna Kristian och hans "missbrukade förtroende". Mina ansträngningar till trots kände han sig inte helt övertygad it would seem. Så snart morgonen sågs gry valde han därför att ta saken i egna händer, ringde upp SATS-killen på dennes egna mobil (jo, för resten av natten hade han ägnat åt att spåra densammes privata uppgifter) och hotade honom helt enkelt till livet med stor detaljrikedom och på omisskännlig ghetto-jargong from the outskirts of Brantevik. 😳 Eh, ja.


- Kristian hade även en illa dold extremvariant av bacillskräck. I början märkte jag ingenting. Sen hittade han väldigt många trovärdiga ursäkter om folks skitlåtenhet. Efter det blev han plötsligt "lite förkyld" och mycket mån om att inte bli "mer smittad". När alla rimliga faser hade avhandlats tog det sig rena fantasiproportioner. Det gick så långt att han inte kunde pussa mig på munnen, därför att jag några timmar tidigare hade druckit vatten ur ett restaurangglas. "Jah, och vem vejt vikka som har drouckit ur däe innan daj??"

OK.

Tänk dig mot bakgrund av ovanstående att man försöker hinta att lite fransk behandling inte hade suttit helt fel.


Jaha, ni fattar inte? OK.


Så här. Ursäkta att jag är grafisk.


Men spontant känner jag att


en fransk behandling


(= oralsex, men det känns liksom inte som om att jag kan skriva ordet här - jag menar please, någon underårig kanske läser det och då har jag typ förorsakat hens livs första trauma, oförstörda, oskyldiga stackare av 2010-talets slut, jamenar vad är deeeeet att prata om - jag är ju MOR, jag är ju VÄLUPPFOSTRAD, jag är ju SJÄLSLIG, INTELLEKTUELL, ANDLIG, POETISK, nästan trettitre - ja, det är jag!)

liksom är det bästa som finns. Och det bara... är det ju.

Så jag försökte ta ett lugnt och sansat samtal med killen. Diskutera oss fram till en gemensam plattform, liksom: "OK, men du gillar när jag gör det, eller?" "Jaaa, jag ÄLSKAR det - det är helt fantastiskt!". "OK, men det gör jag med - det är liksom samma sak". Och då kom bomben:

"Nej, NÄÄÄJ Madeleine, det är ENTE samma sak! För vi är RENA därnere, och det är fan inte ni!"

😳

Jag tror att jag blev lite tyst där faktiskt. Sen upplyste jag honom om det breda utbudet av trevliga hygienprodukter som de flesta apotek kan bibringa såväl män som kvinnor and all those in between. Finns till och med smaksatta varianter - mint, jordgubb, choklad. Finns produkter som verkar kylande, andra värmande... "Jah, men ni har heååååååårrr därnäjre!!" "Eh... nej, inte alla..." försökte jag. "Jiooo, och ni KISSAR med den!" "Eh... Mm, jo det gör vi, fast det är liksom ett annat hål..." "NÄ-E, försök ente me maj - det är SAMMA HEÅÅÅL! De väjt jaug, det har jag LÄÄÄÄJST!!"

OK.

Någonstans där kände jag att vi behövde en paus.

"Så du är helt enkelt äcklad av det kvinnliga könet, kan vi enas om det?"
"Naeee, det är ju skönt för DEN, men inget annat - det är ju bara ÄCKLIGT!"
"OK. Är din snopp också äcklig då, eller?"
"Naeeee ja menar du får gärna hålla på med den men sen måste du duscha och borsta tänderna och jag vill ente prata med dig för då kan det liksom hoppa ut bakterier från min kuk och landa in i min näsa."



Jag tror att jag bad honom gå hem och sen läste jag en bok.


😳


/M




Gillar

Kommentarer