Vila i frid, älskade farmor.

Idag har varit en jobbig dag.

Att behöva gå igenom en begravning till med endast någon månads mellanrum är tufft.

Man tror att man är stark, men det är man inte.

Jag kan inte ens beskriva den ångest jag haft.

Framförallt dödsångest.

Jag har sett två människor som betyder mycket för mig försvinna.

Det har varit ett fruktansvärt år och jag känner att min ork börjar ta slut.

Mina tårar börjar ta slut.

När jag kom in i kapellet och såg farmors kista stå där, tappade jag luften.

Tårarna rann ner för mina kinder.

Jag vände mig om och tittade på Hampus och han var helt förtvivlad.

Jag försökte trösta Hampus genom att lägga armen om honom.

Det var tufft idag.

Mycket tufft.

När man varit i dödens väntrum två gånger på kort tid så får man verkligen en annan syn på livet.

Ta vara på varandra.

En dag är det för sent.

Kärlek ska man visa varje dag och inte bara när döden närmar sig.

 

Efter begravningen gick jag och Hampus ner till stan för att fika.

Bara han & jag.

Vi pratade goda minnen som vi har kvar från farmor.

 

Här kommer en text till dig farmor, som jag skrivit från mitt hjärta.

 

Älskade farmor.

Jag hade inte chansen att hålla tal på din begravning så jag skriver det här.

Du har alltid funnits i mitt liv.

Du har följt min utveckling sedan jag var nyfödd fram tills nu.

Även om den ibland varit på avstånd.

Jag minns många fina stunder tillsammans med dig.

När jag var yngre besökte vi dig varannan helg, jag och min bror.

Varje gång sprang vi in i sovrummet och öppnade garderobsdörren.

Där inne stod två små tomtenissar som vaktade några paket.

I

Du frågade alltid vad vi ville ha till middag även om du visste vad vi skulle säga.

’’Fiskbullar i hummersås och mos’’.

Jag tror att du var ganska trött på det tillslut men du gjorde det för oss.

Jag minns alla utlandsresor vi åkt på.

Den första var Grand Canaria.

På vägen hem när vi satt i planet utbrast du : ’’ Men Jenny! Ser du så nära det andra flygplanet är?’’

Jag svarade : ’’ Men farmor! Det är ju vingen på vårt flygplan’’.

Jag hörde hur de som satt bakom oss började fnissa.

Ett annat år åkte vi till Grekland.

När vi gick längs havet en förmiddag pratade du om hur skönt det var att komma iväg och slippa träffa människor som du kände.

Du hann bara säga det.

Sedan hörde vi någon ropa bakom oss : ’’ Hej Inger!’’.

Den sista resan vi gjorde var till Mexico.

Den resan glömmer jag aldrig.

Vilken upplevelse.

Du hade beställt ett rum med utsikt över havet och när vi anlände och rullade upp gardinerna visade det sig att vi hade utsikt över en vägg.

Vi utforskade mycket i Mexico.

Vi fick chansen att träffa Mayafolket.

Jag minns när vi skulle blåsa i deras snäckor och vi var de enda som inte lyckades.

Som du skrattade.

Det känns så konstigt att du inte finns längre.

En människa som funnits i mitt liv, alltid.

Jag följde dig nästan hela vägen till slutet.

Det var så jobbigt att se dig så sjuk och jag är ledsen att jag inte satt hos dig precis när du somnade in, för alltid.

Men jag tror att du förstod.

Jag besökte dig kvällen innan.

Jag höll din hand.

Du kunde inte prata men jag vet att du hörde mig.

Du var så söt, där du låg i din nya frisyr.

Nallen som du fått av Hampus satt och vakade över dig i sängen.

Min lilla farmor, som alltid varit pigg och aktiv.

Nu har du funnit ro.

Du sade att du skulle hälsa morfar och ni sitter säkert på ett moln tillsammans nu.

Jag hoppas att vi ses en dag igen.

Då ska jag krama om er och aldrig släppa taget.

 

Till minne av min farmor och hennes katt Sussie.

Vila i frid!

Gillar

Kommentarer

Lena Olsson-Jiglund
Lena Olsson-Jiglund,
Så fint skrivet ❤️, tänker på er, sorgen är jobbig,men livet fortsätter ändå. Ta hand om er
jenny8816
jenny8816,
Tack Lena ❤️ Kram!
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229