L.E.D.S.E.N.

Kvällarna är jobbiga.

Det är då alla tankar och funderingar kommer.

Ångesten är som värst.

Det dyker upp minnen då och då.

Tårarna kommer.

Jag blir ledsen.

Men det hör ju till.

Tänk att någon bara kan försvinna sådär och aldrig mer komma tillbaka.

Det är så konstigt.

Jag har sparat min och farmors sms konversation och när jag läser allt vi skrivit så är det svårt att inse att hon är borta.

Hon skämtade in i det sista.

Nu är det två sorger jag måste bearbeta.

Sorgen från morfar finns ju också kvar.

Min favorithögtid närmar sig ( julen ) och det kommer kännas så tomt utan morfar och farmor.

Är det okej att se fram emot julen?

Vara glad?

 

Denna bilden togs för ca 2 månader sedan.

Vi satt och åt på Seglaren.

Hon visste att hon inte hade lång tid kvar, men log och skrattade ändå.

Så var hon, min lilla farmor.

Inte rädd för något.

   

 

Livet måste ju gå vidare, förr eller senare.

Jag får kämpa.

Jag får lov att gråta.

Jag får må dåligt.

Jag är bara mänsklig.

 

Kärlek och kramar!

 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229