Kärleken till mitt barn....

När man lever som jag och Hampus gör, bara vi två tillsammans, så blir man väldigt tajta.

När jag ser Hampus så ser jag även en del av mig.

Inte bara utseendemässigt, men även personligheten.

Allt det jag gör, gör även han.

Varför?

Jo, för jag är ju hans förebild.

Det är ju mig han ser upp till.

Jag ska ju föregå med gott exempel.

 

Ibland, när jag ser att någon har tappat något i affären så brukar jag plocka upp det.

Hampus gör likadant.

Jag har inte lärt honom det, utan han har sett mig göra det.

 

När barn använder mycket svordomar så finns det oftast en enkel anledning bakom, att du som förälder också gör det.

Barn ser och hör mer än vad du tror.

Dem gör som dig!

De tror att det du gör/säger är rätt.

Det är ju din uppgift som förälder att vägleda ditt barn på rätt spår.

 

Jag är ingen perfekt mamma.

Jag kan gråta framför mitt barn.

Jag kan vara arg.

Trött.

Utmattad.

Ja, listan kan göras lång.

Men.....

Jag är väldigt öppen och ärlig.

Jag förklarar varför.

Ensamstående föräldrar har också rätt att må dåligt ibland.

Man kan inte vara glad jämt.

Men om du pratar med ditt barn så förstår dem.

 

Eftersom vi bara har varandra så har vi ett speciellt band.

Ett band som ingen kan ta ifrån oss.

Så mycket kärlek.

 

Min kärlek till min son går inte att beskriva i ord.

Den visar jag hela tiden.

Han är mitt allt.

Mitt liv.

 

Även när jag skriver detta så känner jag att tårarna är nära.

Han betyder så mycket för mig.

Utan honom hade jag nog inte varit så stark.

 

Älskar dig min fina Hampus.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229