Hur är det egentligen att vara ensamstående?

De första åren, när Hampus var liten var både roligt, men krävande.

När man inte får någon avlastning så hinner man inte riktigt vila upp sig.

Jag brukade säga'' Det är tur att jag är ung, för då orkar jag mer ''.

Men jag tror att det är min kärlek till Hampus som gör att jag är så stark.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Min vardag har alltid sett ut så här :

- Tidiga morgnar.

- Lämna på fritids/skolan.

- Gå till jobbet.

- Regelbundna läkarbesök då Hampus har astma och allergier.

- Handla.

- Tvätta & städa.

- Läxläsning.

- Aktiviteter.

- Bus & lek.

- Uppfostran.

Nu när åren har gått och han snart ska fylla 12 så är det lite lättare på något vis.

Även om det är en annans slags ''trots'' nu.

Lättare med kommunikationen och han har blivit mer självständig.

Men trots det är man ändå en hönsmamma och vill vara där han är.

Han brukar säga '' Mamma, jag kan faktiskt gå dit själv. Jag är 12 år!!''.

Men det blir väl kanske så, när man har det där starka bandet.


Vi är en liten familj, han & jag.

Men det är nog bäst så.

Livet måste ju gå vidare och det är som alla i min vänkrets säger : '' Det är deras förlust ''.

Vi klara oss bra ändå.

Vi två.









Gillar

Kommentarer

Madelena
Madelena,
Hade nog önskat att jag hade det mer så som du, än med en pappa till barnen som gjorde allt för att styra mitt liv 😊 men det är absolut inte lätt att leva ensam med barn och du är så grymt bra,nouw.com/madelena
MammaJenny
MammaJenny,
Åh, fina du <3 Beklagar att det var så. Kramar!nouw.com/mammajenny
sweetwords
sweetwords,
Ni har växt er starka tillsammans och så starka ni är också, ni är bästa teametnouw.com/sweetwords
MammaJenny
MammaJenny,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229