Väntans tider

Det arga som tog över i mig när läkaren berättade om de två nya skuggorna har runnit av mig nu. Jag är inte arg, men ganska uppgiven. Även om midsommarhelgen har flutit på relativt normalt äter det här med att inte veta så smått upp mitt vanliga jag. Jag kämpar som en tok för att upprätthålla vardagen, men det går inte att säga annat än att det är en ganska surrealistisk tillvaro man befinner sig i.

Vi var ju i Malmö förra veckan, där man tog ordentliga bilder av mitt inte med nån sorts nukleär teknologi. Jag fick ingen riktlinje för när svar från läkaren kunde väntas, men jag vet ju hur det är. Ju längre tid som går innan läkaren hör av sig, desto bättre. Ändå kan jag inte stoppa mig från att bli mer och mer rastlös för varje timme som går. Jag vill veta vad jag ska ställa in mig på. Har det spritt sig? Blir det behandling nu eller kan sommaren få flyta på utan sånt där trist?

Det är fint väder i alla fall. Riktig härlig sommarvärme. Jag är ledig denna veckan med, sen måste jag in och jobba. Dottern har åkt på den basill som maken just blivit kvitt. Jag tycker så synd om henne och fjäskar med glass, melon och färgglad dricka. Sjuk på sommarlovet är inte rättvist alls. Men hon kämpar tappert på.

Do more of what makes You happy

Gillar