Vad ska jag göra med all min tid!?


Jag pluggar 50 och jobbar 50, så egentligen är ju sysselsättningsgraden alldeles lagom. Två och en halv dag i veckan jobbar jag och resten av tiden är avsedda för studier. Jobbdagarna är långa och de har jag inget problem med, men hur mycket jag än går in för plugget, så blir jag alltid ruskigt rastlös de dagar som är avsedda för studier.

Idag har jag:

- morgonfixat för dottern och katten
- pussat maken
- diskat
- pluggat
- betalat mammas räkningar
- snackat med katten
- köpt kosttillskott på nätet
- fyllt en nätvarukorg med kläder
- tränat
- gjort ett löjligt inlägg på insta
- duschat
- bastat
- cyklat till stan
- reashoppat till dottern
- gått runt på stan och tittat på folk
- reashoppat till mig själv
- varit på hudvårdskonsultation
- cyklat hem
- pluggat lite till
- tvättat

Kockan är ett!
13.00!!! Inte ens halva dagen har gått och jag vet inte riktigt vad mer jag ska hitta på. Jag har läst det jag ska och skrivit det jag ska. Hemmet är städat och vårblommorna planterade jag igår. Vad fasen ska göra nu då? Ska jag behöva baka? Är det en bullmamma jag ska bli..? Läsa en bok? Nä, va trist.

Det känns konstigt att säga, men jag har en hel massa tid över. Och jag vet inte riktigt vad jag ska fylla tiden med. Jag kollade ju på möjligheten att gå upp i tjänst, men chefen har varit mycket tydlig med att jag inte får lov att ha mer sysselsättning än 100%. Så säger förvaltningens riktlinjer och det är väl kanske en bra policy, även om jag önskade att jag hade fått bestämma själv, 

Det tråkigaste med all tid är att jag måste spendera den ensam och för sig själv. Jag är urkass på att vara ensam. Alla jag känner jobbar ju, så det blir att jag spontanpratar med folk jag stöter på. Idag, till exempel, har jag pratat med gamla tanter om kommunens planteringar. Tillsammans har vi beundrat kombinationen av fjädrar och liljor. Och så har jag varit en sån där som pratar lite för mycket med de som står i kassan. Lite muppig nästan och helt klart för öppen. Men det är ju så mysigt att få prata av sig lite grann. 

En liten bisyssla. Det får jag enligt policyn lov att ha. Så jag tittar på det här att vara stödperson åt ungdomar som har det tufft. Det verkar intressant och viktigt. Jag funderar också på om det kanske finns folk som vill ha hjälp med att gå ut med hunden. Det finns det säkert. Om man skulle ta och sätta en lapp på hunddagis. Samtidigt funderar jag på om jag kanske behöver öva på att inte göra en massa hela tiden. Folk säger att jag behöver det. 

Eller också är det sån här jag är. En rastlös sprallfis som mår bäst när hon har något att göra. En mamma i farten, helt enkelt. 

Hur som helst var det det här jag köpte idag, när jag lite ointelligent shoppade för att få tiden att gå. Gosig kofta, damig blus och klänning, tröja och krimskrams till dottern. 350 spänn. Helt ok.

Do more of what makes You happy

Gillar