Träning, kost och semester.

Kamerarullens tre senaste matbilder.

Oops. 🙊

En vän skildrar sitt liv på insta i ungefär lika hög grad som jag. I ganska hög grad, det vill säga. Hon har satsat på sig själv i vår och sommar och genomgått en ganska stor förändring. Hon har börjat träna och blivit sådär hooked som man kan bli när man känner av de finfina effekterna som kombinationen av styrke- och konditionsträning kan ge. Jag är så glad för hennes skull. Det riktigt skimrar om henne. Hon är med all rätt helnöjd.

Mitt eget instaflöde har förändrats en hel del det senaste året. Vi har lite grann bytt roller, vännen och jag. Bilderna på mina dagliga upptåg kvarstår, men bilderna som skildrar grönsaker och träning lyser med sin frånvaro. Vegetariska rätter, löparpass och tunga vikter, av det där syns absolut ingenting. Jag har reflekterat lite över det och stundom grubblat över frågan: Vem är jag egentligen? Vem är jag just nu?

Svaret är enkelt. Jag är en ganska soft prick, som sprallar och äter sin spenat, men som snittar väldigt lågt i sin aktiva träning. Jag tränar verkligen löjligt lite just nu. Jag har vilat tryggt i att kunna skylla min viloperiod till cancer och vilt härjande pandemi, på plugg och på chefer som jag klickar så dåligt med att jag helt tappar balansen, men samtidigt känner jag att jag inte riktigt är mig själv om jag inte tränar i alla fall lite.

Jag vill faktiskt komma igång lite grann. Känner att jag har både ork och lust till att så smått börja träna lite grann igen. Ett löparpass då och då och något försiktigt pass med styrka. Vädret är ju friskt, så löpningen ska jag nog kunna få till, men syrketräningen är lite mer av en kluring. Fortfarande känns det dumt att gå till gymmet. Jag tänker för mycket på covidbasiller. Jag vill med gott samvete kunna ta en promenad med mamma eller en grillkväll med pappa, så att i onödan utsätta sig för basilusker känns inte riktigt rätt. Hemmaträning har jag gett en ärlig chans, men det är inte min grej. I vårat compact living erbjuder inte hemmaträning samma tillfredsställelse som styrketräning bland de träningshungriga och frivikterna på gymmet.

Med hjälp av 16:8 har jag kunnat hålla min vikt ganska stabil. Jag har gått ner till en siffra som är mer i min smak än den jag låg på i vintras och det har jag helt 16:8 och tacka. Det sättet att äta, med öppna och stängda matfönster, hjälper mig att hålla kaloriintaget i balans, vilket behövs nu när jag inte tränar. Jag låter fortfarande tallriken domineras av grönsaker och kött och håller mängden kolhydrater liten och låg. Det har jag märkt funkar för mig. Dock har jag börjat unna mig lite mer gottis mellan måltidena, nu när jag haft ett par dagars semester. Det är rätt klassiskt egentligen. Så just nu är jag en softis som inte tränar, men som unnar sig. Hungrig på livet äter jag just nu gott när gott erbjuds. Jag tar en bulle när andra tar och käkar godis som om jag vore vem som helst. Så härligt, tänker kanske du, men jag vet att det där inte funkar för mig. Jag vet att jag inte kan kombinera stabil vikt med sprakande hungrig livslust. För jag lägger på mig direkt. Buhu för det.

Jag får grunna lite på min träning. Kosten tycker jag nog är ganska lätt. Det är egentligen bara att bestämma sig. Och det har jag gjort idag. Men träningen... Hur ska jag göra med den?

Hur gör du? Tränar du något i sommar?


Do more of what makes You happy

Gillar

Kommentarer

Dagbokstankar



Kärlek



Lymfom



Resor