Stundom ensamt inuti

Tillsammans och nära, men ensam ändå.
Ensam trots värme och kärlek.

Dela med dig. Håll inte inne.
Be om hjälp och släpp din fasad.
Du behöver inte alltid vara stark.

Jo, jag vet att jag inte behöver.
Och det är ingen fasad.
Hjälp med vad då?
Du är snäll, men det finns inget du kan göra.

Jag saknar inte hjälp. Inte tips eller råd.
Det jag saknar är nån som håller min hand i mitt inre.

Men det är mycket begärt.
För jag vet att det är svårt.
Går det ens att dela bördan av en känsla?

Vad tänker du på?
Hur mår du?
Hur mår du, egentligen?

Bra, för blir enklast så.

Avgrundsdjup rädsla.
Rädsla för mig och rädsla av vördnad och omsorg.
Ilska och svart bitterhet.
Alla frågor till ödet och framtiden.
Så lycklig för att få vara här. Så bubblande glad för allt.
Fylld av livsenergi.
Urlakad. Redo att lägga ner och dra mig undan.

Jag vill vara stark.
För familjen, för dig och för mig.
Och jag är stark. Jag känner det på riktigt.

Och jag mår faktiskt ganska bra.
Troligtvis inte sämre än nån annan.

Det är känslan som är tung.

Jag vet att du vill och försöker.
Men ändå känns det ensamt ibland.

Som nu.


Do more of what makes You happy

Gillar