Sista VAB:en ever

Det första jag hörde henne säga i går morse var ”usch vad det kliar i mitt ansikte”. Jag stannade upp en millisekund med en tankerynka i pannan och en illavarslande känsla i magen, men skyndade ändå vidare med morgonbestyren. Det var inte förrän vi möttes under badrummets skarpa belysning som jag förstod att något var fel. Dotterns ögon var svullna och huden i ansiktet alldeles rosig och puffig. Hon är en tuffing och inte direkt den som klagar. Hemma från skolan ville hon då rakt inte vara, men hon fick vackert ge me sig. Det här måste ju kollas upp.

Först misstänktes scharlakansfeber, men läkaren landade i att det nog är angioödem dottern fått. En form av nässelutslag som kan utlösas av lite vad som helst. En tablett två gånger om dagen i två veckor ska hon ta, men högst troligen lägger svullnaden och rodnaden sig snabbare än så. I morgon vill hon absolut gå till skolan igen, men idag håller vi oss hemma. Jag vill se så att rodnaden lägger sig och dottern behöver vila. 

Om jag förstått systemet rätt så är det bara fram till den 12:e födelsedagen som man får lov att vara hemma för vård av barn. Det betyder att jag troligen gör min sista VAB dag idag. Det känns för sorgligt. Som vi ska njuta av vår extra stund tillsammans. Mysa i soffan. Spela spel. Kanske testa något av årets julgodisrecept. Högst troligen kommer det bli en och annan diskussion, där jag tycker hon är envis och hon tycker jag är tjatig. Men mest ska vi njuta av att att bara vara. Bara vara tillsammans.

Sista VAB:en... Kan någon vara så snäll och stoppa tiden. ❤️

Do more of what makes You happy

Gillar