Oväntad effekt på svartsjukan

Erfarenheter jag bär i min ryggsäck är nog en av anledningarna till att jag helt ofrivilligt är en ganska svartsjuk person. Historien har lärt mig att man aldrig kan vara riktigt säker på något. Att det är bäst att alltid vara på sin vakt och förberedd på att bli lämnad. Känslor kan dö ut och man vinner på att vara beredd på det, istället för att blint gå runt och tro att ett ja är ett ja för evigt.

När vi är ute gör svartsjukan att jag jämför mig med kvinnor vi möter. Blixtsnabbt skannar jag av dem för att placera dem i mest lämpliga fack. Ofarlig, potentiellt hot eller helt klart uppenbart hot. Det är inte det att jag inte litar på min make. Nä, det handlar mer om att jag inte litar på min inre och yttre dragningskraft. Även om vi har det bra och så, så finns det alltid en risk att han kommer möta kvinnan som bättre matchar det han vill ha just nu. 

Svartsjukan är inget jag är stolt över. Riktigt ful är den och för att den inte ska ta sönder allt för mycket och gå ut över gubben och vardagen, har jag övat en hel del på att tygla den. För varje år som går har jag lättare och lättare för att dämpa den där svartsjukan. Det är förstås skönt. Och förutom åldern och med den en förbättrad självkänsla, lärde jag mig igår att även cancern påverkar svartsjukans kraft och tankebanor. Jag lärde känna en helt ny sida av mig själv igår, när maken var ute på stan med sina polare. När han sms:ade att han skulle med till stället som är känt som stadens lokala köttmarknad för yngre och äldre medelålders, reagerade jag först med svartsjukeoro. Men sen tog tankarna en ny vändning. Jag vet inte hur länge till jag kommer finnas med. Cancern må ligga i vila just nu, men den finns där. När som helst kan den ta fart och när det gör det kan det gå precis hur som helst. Om jag blir som min mamma eller rentav trillar av pinn, vill jag att maken ska hitta någon annan som håller honom sällskap. Så på något sätt var det skönt att han var ute och prövade sina vingar igår. Nä, jag tror inte att han gick runt och flirtade hejvilt, för sådan är han inte. Men han är snygg och jäkligt charmig och det kändes bra att han fick vara ute bland andra för att liksom få bekräftat att han fortfarande har *det*.

Jag vill att han ska hitta någon om jag inte längre finns kvar. Men han får inte börja leta förrän han och dottern har fått till en vardag som fungerar. Först måste hennes trygghet vara säkrad, sedan kan han få jobba med sig själv.

Do more of what makes You happy

Gillar