Omgiven av idioter

När jag ser ordet sådär svart på vitt, så känns det kanske lite väl elakt. Idioter. Det är inte snällt. Och jag menar det egentligen inte så hårt, men idag är en sån dag där jag irriterar halvt ihjäl mig på allt och alla. Faktiskt känns det lite som att jag är fullständig omgiven av idioter.

Katten skriker på mig och vill bli behagad, men vad jag än gör är han inte nöjd. Han går efter mig, spänner sina blå i mig och jamar så att huggtänderna blottas. Va fasen vill han?

Maken ränner runt som en stolle och stormsäkrar varenda millimeter av vår trädgård. De har varnat för hårda vindar, så han är inte helt fel på det. Det är bra att vara försiktig, men det finns ju ändå gränser. Locket på poolen, som redan av sig själv sitter fastspänt med fyra robusta spännen, det har han surrat fast med ett riktigt rejält spännband. Jag kan slå mig i backen på att det kommer bli permanenta märken efter det där bandet. Så brukar det bli. Men säkerheten före allt! Till och med den pyttelilla batteridrivna stjärnan i planteringen tog hand bort. För säkerhets skull.

Och dotterns eftermiddagsevent, då vi ska överraska hennes kompisar med en familjefejd på Prison Island, det vill han ställa in. Ja, det ska blåsa. Men det ska blåsa hela veckan. Ska vi kanske för säkerhets skull ställa in hela den kommande veckan? Det där försiktighetstänket går mig på nerverna. Men det kanske är där vi kompletterar varandra. Jag är en görare som gärna kör på i full fart, medans han står mer med båda fötterna på jorden. Eller sitter med rumpan i soffan...

Jag tror jag får åka till gymmet en stund. Köra ett pass med hög musik och hoppas på att inga ynglingar kommer i vägen. Fjortisar som gymmar. Har ni sett dom? Dom rör sig i klunga, har telefonen i ena handen och har noll koll på det här med respekt. De masar sig fram bland redskapen och verkar inte riktigt har förstått konceptet träning. För dem är gymmet mer som en ungdomsgård och det stör mig nåt väldigt.

Do more of what makes You happy

Gillar