Minisemester i ursverige

Vill ni komma och hälsa på, frågade mamman till en av Flisans kompisar. Jag har hört talas om deras fritidshus flera gånger och fått det beskrivit för mig som ett ställe som ligger så där härligt avskiljt och för sig själv. Bortom storstadsstressen, inne i slogen med utsikt över en sjö. Mamman och jag har lärt känna varandra relativt väl över åren som Flisan och kompisen varit kompisar. Vi kommer bra överens och våra kids är så goa ihop, så beslutet att packa ner sov- och badkläder var ganska enkelt.

Huset har gått i arv och funnits i deras familj under fler år. Ingen vet riktigt hur gammalt det är, men några hundra år på nacken har det nog. Vi hittade hit helt och hållet med hjälp av dagens moderna teknik. Siri guidade oss rakt fram på asfalt, genom täta skogar av gran och tall. Ta vänster hit, höger dit och vänster in på den smala vägen. Den som leder vidare in en lövskog. Sista vägsnuppen var grusig och slingrig. Och här sitter vi nu, omringade av stillhet och tystnad. Maken är hemma med sitt jobb och sina projekt. Han reder sig, men det känns taskigt att lämna honom därhän, så vi blir inte här mer än några dagar.

Barnen fick en väska med fika och vadade genom sjön ut till en ö nu på förmiddagen. Vi vuxna fördriver tiden med att prata, läsa och egentligen göra ingenting. När barnen behagar komma tillbaka blir det pannkakslunch och sedan bad i sjön.

Lufttemperaturen visar 25° och i sjön är det 22. Sommarbrisen får klockspelet i trädet att klinga lite förstrött och jag tänker att här skulle jag nog egentligen behöva vara några veckor. Att vara såhär en bit bort från allt är lite som terapi.

Do more of what makes You happy

Gillar

Kommentarer

Dagbokstankar



Kärlek



Lymfom



Resor