Mina älskade skolbarn

I morgon gör jag min sista dag på grundskolan. Kanske inte sista dagen för evigt, men sista dagen på ett bra tag. För på måndag är det dags för nya utmaningar och då som specialpedagog för vuxna. Jag lämnar grundskolan, som jag känner så väl. Det känns sorgligt, men jag tror att det är dags. Jag känner mig klar med grundskolan som organisation. Men åh, vad jag kommer sakna ungarna. Alla mina ungar som jag tycker så mycket om. Som jag bråkar och trilskas för. Som jag försvarar och backar upp allt vad jag orkar och kan. Jag känner mig som en svikare och stor lort som lämnar dem och drar. Det sista de egentligen behöver är vuxna som lämnar och drar.

Jag vet att det är fler som slåss för mina kids. Jag vet att jag inte är oersättlig. Men jag känner mig dum i alla fall, som inte är kvar tills de slutar.

Jag avslutar min tjänst lagom till advent och som ett litet minne lämnar jag kvar en låda med paket. Tanken är att barnen i min klass varje morgon drar lott om vems tur det är att öppna. När terminen är slut ska alla ha fått ett varsitt paket med en liten grej. Sudd, penna, lösmustasch. Smågrejer bara. På varje paket finns en fråga som den som får paketet ska läsa upp och svara på inför klassen. De behöver öva på att göra sin röst hörd inför andra. 

Det är synd jag inte får vara där och höra deras svar. Men förhoppningsvis träffas vi igen. 
Mina älskade småkids. 

Do more of what makes You happy

Gillar