Midsommar

Pandemin gör att man går med dåligt samvete mest hela tiden, tycker jag. Det finns så mycket man kan, men kanske inte borde göra. Handla i butik, hänga med vänner man inte träffar så ofta, krama en 70-plussare, vara på stan eller ge sig ut på tur i Sverige.

I vintras, innan allt bröt ut, bokade vi in midsommar med brossan och hans familj. Lyckan var total, men så kom smittan. Brossan o:co bor ju mot storstan till, så i ett ganska tidigt skede ställde vi alla in oss på att familjefirandet inte skulle bli av. Men så, lagom till högtiden, bestämde sig de som styr för att lätta på restriktionerna och då kallades det till familjeråd. Via demokratisk röstning togs beslutet om att vi skulle ge oss av till min bror trots allt. Även om jag inte tycker det känns helrätt att resa runt, är jag så glad för att vi åkte. För, vilken helg vi haft!!!

Våra tjejer har så kul ihop och umgås länge och nära utan att tära på varandra. Och vi vuxna kan babbla bort timme efter timme efter timme. Allt flyter så hjärtligt utan att man behöver tänka på egentligen någonting alls. Vi har pratat, ätit, druckit och lekt. Promenerat, pratat, ätit och druckit lite till. Och så har vi skrattat. Högt och ända i från magen har vi skrattat och det var faktiskt ett tag sedan vi gjorde det, kände vi allihop

Det här behövde vi. Vara sociala och ha det bekymmersfritt härligt.

Do more of what makes You happy

Gillar