Maxa dagen! (Eller inte)

"Du behöver inte stressa idag. Ta din tid, så kör jag dig till skolan."

Vi gör så rätt ofta på torsdagar och fredagar, när jag inte ska till Göteborg för studier. Jag kör sessan till plugget och svänger inom gymmet innan jag sätter mig med mina böcker och skoluppgifter. Det är en bra rutin på alla sätt. Och idag passade det extra bra att kunna erbjuda skjuts. Dottern är hösttrött och hade svårt för att ta sig upp i morse. Att bjuda henne på känslan av att slippa stressa och dessutom ge oss både bonusen av en mysig pratstund i bilen, det kändes bra. Sen kom jag på att bilen är på service. Det kändes mindre bra. Dottern fick ta bussen trots allt. Men hon hann och vi fick till lite morgonmys innan hon gick. Frågan är om jag ska ta mig ett bad i stället för att träna innan jag sätter mig med studierna, nu när rutinen ändå är så ruckad på. Vi får se... Jag har inte bestämt mig.

Jag borde egentligen lägga mig i badet och bara vara en kort stund. Jag maxar mina dagar lite för mycket just nu. Men det är svårt att hålla lugnt tempo. Det står så mycket på agendan i vinter. Varje dag är det något extra. Det mesta är roliga saker, men ändå. Maxade dagar ger en ond spiral, även om de är maxade med kul. Jag kommer upp i varv och får svårt att liksom landa. Och sånt pallar inte kroppen just nu. Jag blir helt dimmig i huvudet. Glömmer saker. Pratar konstigt och får svårt för att sova. Så jag borde ta chansen till att ta det lite lugnt i stället för att dra till gymmet. Träning är visserligen bra medicin, men det är vila också.

Ett problem jag har är att jag känner mig fet. Jo, det är säkert. Kärringfet och tråkigt plöfsig. Den känslan piskar på och gör det svårt att njuta av att bara vara. Tjockiskänslan får det att krypa i kroppen. "Varför ligger du där?" frågar den stöddiga rösten inifrån. "Borde inte du som är så fet ta chansen att bränna kalorier i stället för att lata dig?" Tänk att rösten orkar tjata år efter år. Att den inte tröttnar? Nu för tiden skakar jag lite mer på huvudet åt den än vad jag gjorde när jag var yngre, men den är rätt ihärdig. De ger sig inte i första taget. Elak är den.

Simba ligger ute och spanar efter fåglar. Ihopkurad som en vit fluffig hårboll plirar han mot himlen med sina två klarblå. Han är söt. På helspänn ligger han. Fast vänta, nu vill han visst in. BRB, som dottern hade sagt...

Tydligen var det det gosdags nu. Och när katten vill gosa, då gosar man. Så är det bara. Jag är inte hans matte. Jag är hans betjänt.

Om en stund drar femårsbesiktningen igång här i kvarteret. Om jag inte hade sagt upp mig som ordförande i föreningen hade det varit jag som skulle hålla i trådarna idag. Men nu räcker det att jag är hemma när besiktningsföljet knackar på. Det var bra av mig, att avsäga mig uppdraget fastän jag tyckte det var kul.

Ska jag ta det där badet är det förresten bäst att jag gör det nu. Det blir lite konstigt om jag ligger där ute och guppar när följet ska göra sin inspektion. Fast jag kan se det framför mig. Hur jag ligger i spaet, likt Greta Garbo, med ett glas bubbel och en cigarill. Silviavink och blink med ena ögat.

Do more of what makes You happy

Gillar