Karma is a bitch

Jag ser mig själv som en ganska god person. Relativt egocentrisk förvisso, men en stor del av min energi lägger jag på att försöka få till det så att andra har det bra. Jag mår bra när andra mår bra. Sån tror jag att jag är i alla fall. Jag vill alla gott och det finns få personer här i världen som jag kan säga att jag tycker illa om. Jag gillar inte allt som alla gör eller säger och jag älskar inte alla, men jag respekterar det faktum att alla har sina anledningar till att vara som de är.

Jag tror att goda gärningar smittar av sig. Gör du något gott åt någon annan, så kan den bli inspirerad att i sin tur göra något gott åt andra. Pay it forward, liksom. Och någonstans tror jag också på det här med Karma, att du en dag blir återgäldad för det goda som du gjort.

Jag tror som sagt att jag är mestadels god, ändå jagas jag av en mörk och subtil tanke. Är cancern jag fått ett straff? Finns det en anledning till varför jag är dömd att leva i rädsla? Om cancern är ett straff, vad är det då för avgrundsmörkt hemskt som jag gjort?

Anser Karma att jag är ond, eller är det bara slumpen? Är det ödet, slumpen och ren otur som gjort att cellerna muterat. Eller är det kanske genetiskt? Ligger det i generna att den här djävulska sjukdomen ska förfölja min familj generation efter generation?

Jag vill vara mamma åt min dotter i all oändlighet. Jag vill vara mormor åt hennes barn, en mormor som kan göra allt som en mormor vill och ska. Jag vill finnas där och jag vill så innerligt starkt att cancern slutar förfölja och lägga ett dunkel över vårt liv. Kanske finns det något mörkt som jag förtjänar att straffas för, men min dotter har det renaste av hjärtan och en själ så vacker och oskuldsfull. Hon är god och hon måste få lov att leva frisk. Får hon inte det är det något som är fel. Då finns det ingen rättvisa alls.

Var kom den där cancern ifrån? Varför har jag den och hur fan ska jag bli kvitt den?

Tankarna snurrar. Det är lite tufft idag.

Do more of what makes You happy

Gillar