Kärlek och värme i väntan på biopsi

Nu har vinden äntligen lugnat ner sig lite grann. Jo, det blåser fortfarande, men det fläktar inte längre lika kallt. Och solen skiner så härligt. Jag var ledig från jobbet igår och fick till en riktig toppendag med dottern. En dag fylld av kärlek från vänner och familj. Vi träffade mamma i syrrans nya lägenhet. Mamma var pigg och med, barnen lekte så bra och syrran och jag fick en chans att prata lite grann. Det blir aldrig riktigt att jag pratar ut om läget med familjen. Jag informerar om kallelser och händelser och lite kort om mitt mående, men eftersom jag har rätt många syskon blir det att jag får ta allt flera flera gånger om jag ska gå in i detalj på allt. Och att prata allt för mycket om sjukdomen vill jag inte. Jag pratar det jag känner att jag har behov av. Pyser när det behövs, men älta har aldrig varit något som jag mår vidare bra av. Så ibland kanske det upplevs som att jag håller de runtomkring utanför. Men det är inte det som är meningen. Jag lyfts och stärks av kärleken och närheten från familjen. Så att få prata till punkt och svara på syrrans frågor igår kändes bra. Viktigt och bra.

På eftermiddagen cyklade dottern och jag vidare till stranden där en kompis till mig låg och göttade sig i solen tillsammans med sin familj. Vi gjorde dem sällskap, spelade lite kort och badade. Till min förvåning var det faktiskt riktigt behagligt i vattnet. (Jag hade tänkt skriva riktigt varmt, men det hade varit att ta i). Och inga maneter syntes till.

Det är rätt lyxigt ändå att bo som vi gör. Runtomkring oss trängdes turisterna, som tagit sig hit för att uppleva staden, stranden och allt. Och så bor vi här. Mitt i härligheten.

Väl hemma från stranden hade maken kickat igång grillen. Kyckling, biff och nypotatis. Enkelt och helt perfekt. Efter maten tog jag mig ett bad medan maken for för att träffa några gamla vänner på en en FN-återträff som är i stan nu. Dottern softade framför Netflix. Hon har en skådespelare som hon blivit helt upp över öronen förtjust i. Likt en riktig ungdom blir hon sådär OMG-stollig när hon ser honom. Helknasigt. Och helmysigt. Hon är stor så nu.

På måndag ska jag läggas in på medicinavdelningen på sjukhuset här i stan. De ska göra biopsi på fyndet i bröstkorgen och eftersom det sitter så dumt till, nära aortan, får jag vara kvar över dagen och eventuellt även under natten. Själva biopsin ska genomföras under lokalbedövning. Mer vet jag inte. Jag trycker väl kanske att jag har fått rätt lite information från läkaren om det som är på gång just nu, men jag känner inte jättemycket oro. Jag vill mest bara ha det överstökat.

Do more of what makes You happy

Gillar