Juni, juli, augusti

Idag bjuder jag på ett kanske lite småtrist inlägg med axplock från sommaren. Den går fort, den där sommaren. Även om den ännu inte är helt över.

Juni
Vädret var så fint så. Solen sken dagarna i ända och vinden var ljuvligt sävlig. Hela våren och försommaren var det strålande utomhusväder. Att ta cykeln till jobbet var ett självklart val. Och lunchen åt jag allt som oftast någonstans längst med stadens vattendrag, badandes i ljus under klarblå himmel.

Under dotterns sista skolvecka samlade vi klassföräldrar ihop dotterns klass för en heldag vid en gård vi en sjö. Det blev en lyckad dag! Att ansvara för 25 barn tycker jag är ganska läskigt, jag har sett vad som kan hända, men kidsen hjälpte till genom att sköta sig exemplariskt. Dottern, som gick ut sjätte klass, fick ett par air pods i sommarpresent efter skolavslutningen. Hon har kämpat så tappert under hela våren. Stretat på framåt med sina nationella prov, tandställning och allt annat meck som hör tonåren till. Fått finfina betyg och ställt upp för allt och alla. Hon är en sån kämpe och värd att bli bortskämd till tusen. (Vilket ljud det var i hörlurarna förresten. Wow!)

Trots att vi varit riktigt noga med att göra det vi kunnat för att hålla coronasmittan nere, tog vi beslutet att åka till brossan för att fira midsommar. Jag tyckte att det kändes dumt, att resa inte var något man inte borde göra även om myndigheterna öppnat upp för möjligheterna. Men oj, va trevligt vi hade det. Fint väder och ljuvligt famlijemys. God mat, lekar och prat om allt och inget.

Hemma igen ifrån Stockholms förort drog dotterns sommarlov igång med ridläger. Hela dagarna med hästar. Mocka, rida, rykta om och om igen. Det är livet, tycker hon.

När sista juni inföll sig gjorde jag sista dagen på arbetsplatsen. Nya vänskapsband och kontakten med studerande är sådant som lämnar tomrum, men i stort kommer nya stället gå mer hand i hand med det jag vill ha ut av mitt arbete. Det hade kanske kunnat bli bra på stället jag lämnade bakom mig, med tiden hade det säkert det, men livet är kort och jag har inte tålamod att vänta. Vem vet hur mycket tid vi har? Bättre att göra livet bra medan man lever det, än att gå och vänta på att det ska bli bra nån gång i framtiden.

En after work i stan, under gassande stekhet sol fick avsluta min karriär på stället.

Sen kom juli.

Just när jag och maken började vår semester satte dottern sig på flyget för att hälsa på sina kusiner. Det är fint att det har ett sådant band. Ett syskonband, avståndet till trots. Hon är modig som vågade flyga själv i det lilla lilla propellerplanet. Munskydd på, sprita sprita och god distans till passagerarna, de övriga tre som också flög den dagen.

Med juli månad kom pissvädret och med dottern på vift visste maken och jag inte riktigt vad skulle hitta på. Kallt, regnigt och jäkligt var det ute, där jag ville vara mest av allt. Jag hade längtat efter en semester med lata utedagar, barfota i shorts och linne. Men det var plötsligt mer höst än sommar. Så vi drog till Ikea och uppgraderade vårt möblemang. Köpte den där köksön som jag suktat efter så länge. Ett skoskåp som gör det lättare att hålla rent i hallen blev det också plus en massa krimskrams. Vi besökte bilhallar och provkörde lite allt möjligt som var till salu. Var det dags att byta bil kanske? Byta bort Pärlan? Ja, det var kanske det.

När solen tittade fram gav vi oss ut på promenad i skogar och längst med havet. Ska jag vara ärlig var jag lite fundersam över hur det skulle bli när det bara var maken och jag hemma. Hur skulle vårt umgänge bli utan dottern? Skulle vi ens ha något att prata om. Tänk om vi skulle vi gå varandra på nerverna.

Jag lärde mig snart att vi har lika kul ihop som innan, maken och jag. Att vi är lika bra på att vara två som vi är på att vara tre. Det känns skönt att veta, till den dagen då Hon flyger ur boet på riktigt.

När regnet höll upp pysslade jag i trädgården. I sommar har semesterns respeng gått åt till jord, blommor och kantband. Mest småväxter har jag köpt, för de är billigare och jag vill kunna köpa mycket mycket. Om någon sommar eller två ska det nog ha lummat till sig i rabatterna.

Nån gång i mitten av juni kom dottern hem igen och med henne min bror och hans familj. Att ha dem i Halmstad är härligt, men intensivt. Några stranddagar fick vi, tillsammans med mina systrar och deras familjer. En massa god mat och till och med en kräftskiva. Vi umgicks mer med familjen och var mer ute bland folk under juni än vad vi gjort under mars-juni sammanlagt.

Att umgås är härligt, men folk glömmer bort att smittans finns kvar, märker man när man rör sig i det offentliga.

Vi hann med mycket i juli, märker jag nu när jag tittar tillbaka. Strandhäng och fester i olika familjesammansättningar, övernattningsgäster och en och annan dagsutflykt. Inte närmelsevis så många som vi brukar göra. Med turister och hemestersugna svenska i omlopp tyckte vi att det kändes bättre att inte bidra till folkstockning, men i naturen finns det som regel plats för många, så dit har vi dragit oss en hel del, när vi känt behov av att komma hemifrån.

Den mest minnesvärda utflykten var den till Hovdala slott och trädcafé utanför Hässleholm. Fikan var snordyr, men vyerna och stigarna i skogen runt slottet rent magiska. Åk dit, vet jag.

Sista veckan i juni skulle vi egentligen åkt till Kreta för att avsluta semestern med sola och bad, men flygsemester kändes inte helrätt. Inte rätt alls faktiskt, så vi bokade av och valde att hålla oss hemma. Vi har det bra här med. Vi bor fint och trivs med såväl krypin som omnejder.

Under sommaren har vi landat i att det nog blir ett bilbyte, kärleken till Pärlan trots allt. Vi byter nog märke helt, som det verkar.

I morgon är det måndag, vilket enligt kalendern för min del betyder första dagen på nya jobbet. Men chefen, som är raka motsatsen till den jag väljer att lämna därhän, sms:ade att det räcker att jag kommer in på tisdag. Jag är väldigt pepp på det nya, men ändå barnsligt glad över att slippa ställa klockan i kväll. En extra ledig måndag. Vilken bonus!

När jag börjar jobba har dottern och maken en vecka ledigt själva, utan mig. Undrar vad de ska hitta på då. Halva jag vill att de ska göra en massa kul och andra halvan vill att de mest ska sitta hemma och tycka att livet utan mig är pest.

Do more of what makes You happy

Gillar