Julen 2019

Vissa jular har jag haft riktigt dåligt samvete för att jag inte gör mer för dem som inte har det så ordnat som vi har det. Jag kan våndas över att jag inte skänker mer till insamlingar eller på annat sätt bidrar till att jämna ut orättvisan. Men i år har jag bara njutit. Verkligen njutit av allt.

Jag har njutit av julpyssel och förberedelsestök. Njutit av att pynta och piffa och handla och laga. Jag har njutit av att få vara omgiven av familjen. Vår lite spretiga stora familj, med goa vuxna och fina barn som alla gör det de kan för att stunderna vi har tillsammans ska bli minnesvärda och bra. Jag har njutit av att kunna ge gåvor i nästintill överflöd och riktigt skämma bort min dotter, makens och mitt allt. I andras ögon fick hon säkert för för mycket, men även om kärlek inte kan mätas i gåvor är hon värd allt hon fått och mycket, mycket mer.

Något som förvånar mig lite och som kanske faktiskt kan ses som ett friskhetstecken är att jag även till fullo njutit av julmaten och allt kring den i år. Allt från första julbordet till aftonens sista smutt rom har smekt gommen utan att de dömande demonerna där inne har tagit sig ton. De har viskat och väst, men jag har lyckats stävja dem med ett övertygande "what happens at Christmas stays at Christmas". Jag tänker att eftersom jag är rätt duktig under resten av årets dagar, så behöver kanske inte det jag stoppar i mig under julen räknas.

Och magen har klarat den stora variationen av mat ganska bra. Kanske har de totala utrensningar som sommaren, hösten och vinterns läkarbesök gett upphov till faktiskt bidragit till att ordningen i tarmfloran är lite mer i balans. Ja, säg det onda som inte har något gott med sig.

Jag har det bra. De omkring mig är friska. Vi har det vi behöver och vi har varandra. Det är det enda jag egentligen kräver. Det enda som räknas och det som gör mig lycklig.

Do more of what makes You happy

Gillar