Januari i ett nötskal

Evigt mörker och väder som gör det svårt att hitta motivation till att röra sig utomhus så som man brukar, vill och behöver. Det gör att man liksom mjuknar till i hullet. Det och behovet av att mysa. Mysa genom att smaska gottis och sitta djupt och nära i soffan. Man behöver det och man är värd det, tycker man. För det är ju så trist där utanför.

Plånboken är som ett svart hål, tom efter högtidernas spenderande. Maten fick kosta lite mer så att det blev lite extra festligt. Och alla skulle få sitt så att de kände sig uppskattade och förstod hur mycket man älskar dom. I år ska jag hålla igen, tänkte man. Men det gjorde man som vanligt inte.

Med dagsljus blir det inget av och naturens strålar behövs ju för att det inre ska laddas upp och fungera. Kroppen går på sparlåga. Man är trött. Trött och hålögt blek. Lite som ett gammalt spöke. En vålnad i mörkret.

Man väntar. Väntar på att vintern ska dra över och lämna plats åt en mer färgglad och vänlig årstid. Man håller ut, för man måste. Men åh, va man väntar och längtar.

Do more of what makes You happy

Gillar