Jag trivs så bra på jobbet!

Alltså wow, va bra jag har det på nya jobbet! Det visade sig vara ett riktigt klokt beslut det här med att testa något nytt. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på barnen jag lämnade i sticket. Jag känner mig urdum som svikit dem och jag saknar dem innerligt. Men trots det trivs jag himla bra där jag är nu. Jag ges förtroende att utveckla på ett annat sätt vad jag gjorde där jag var innan. Och att utveckla är lika inspirerande som givande. Att förfina rutiner och arbetssätt. Jobba tillsammans för att hitta nya vägar framåt. Det är något jag brinner för och ett måste för att jobbet ska kännas givande. 

Och så får jag träffa en sån massa spännande människor. Förut har jag mött barn och ungdomar i min arbetsvardag, men nu är det i stället vuxna som kommer till mig för att få hjälp och stöd. Egentligen var det en önskan att jobba med unga som ledde in mig på den yrkesbana jag valt, men att möta vuxna är intressant och utvecklande på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig. Jag får höra så många historier och livsöden, berikande och beklämmande. Ofta har de som kommer till mig ett tufft liv bakom sig och att höra deras berättelser ger en helt ny dimension på hur världen och samhället ser ut. När de kommer till mig och mitt lilla kontor tar de med mig på en resa. Och att resa är livet. Det vet ju alla.

Man är ju alltid lite osäker på om man gör rätt på jobbet. Om man gör så som man förväntas. Särskilt när man är ny. Man vill försöka ge en rättvis bild av sin personlighet och kompetens i mötet med kollegor och chefer, samtidigt som man försöker förstå organisationen och allt runtomkring den. Att vara ny tar energi och gör en helt klart lite pirrig och klumpig. Då känns det extra skönt när närmsta chefen sticker in sitt huvud på kontoret och säger "Du är så himla bra! Fortsätt att vara den du är." Den sortens bekräftelse är otroligt värdefull och viktig. Positiv pepp och respons ger energi att fortsätta framåt med full kraft.

Tanken att starta eget ligger kvar och pyr, men känns inte lika lockande nu.
Just nu vill jag vara där jag är. Och det är en högst ovanlig känsla för att vara mig. 

Do more of what makes You happy

Gillar