Hon låste bloggen

Ja, jag gjorde visst det. Såhär i efterhand är jag glad att jag bara låste med ett lösenord och inte tryckte på ”ta bort bloggen” så som jag nästan gjorde.

Jag har lite halvt som halvt tappat glöden för min virtuella dagbok. Först var tanken med att blogga att jag skulle skriva för att inspirera till ett mer hälsosamt liv. Dela med mig av recept och tankar om träning och endorfiner. Sen blev jag sjuk och då kändes det inte längre helt trovärdigt att skriva om hälsa. Då blev bloggen lite mer terapeutisk. Att skriva av sig var skönt. Och kanske kunde någon känna igen sig i texter som skildrar att allt inte är toppen. Kanske kunde jag peppa någon till att hålla lågan vid liv och tänka positivt även vid stunder då allt känns hopplöst. Så jag skrev vidare och lät bloggen ändra riktning lite grann.

Men titt som tätt märker jag att bloggen suger energi. Det gör ont att se att hundratals läser utan att ge minsta lilla kommentar varken IRL eller här på nätet. I svaga stunder får det mig att känna mig obetydlig och ensam när jag ser att många tar del av min historia utan att visa tecken på att bry sig. Så för att tysta elaka inte röster låste jag bloggen ett tag och redde i mina tankar.

Jag landade i att fortsätta som vanlig och låste som du märker upp min blogg. För kanske kan texterna ge någon något. Ett perspektiv på livet, vad vet jag. Jag tänker också att det kan vara givande att ha kvar texterna som ett minne att gå tillbaka till när jag är gammal och sentimental.

Läs gärna.
Och hör av dig om du vill.
❤️

Do more of what makes You happy

Gillar