Har det spridit sig nu?

Jag sitter här på en brygga vid vattendraget som rinner genom stan. På himlen flockar sig molnen och bredvid mig väntar en fiskmås tålmodigt på att jag ska bjuda med mig av det jag har i min pappskål. Falafel och röd kryddstark curryröra. Jag tror inte det, lilla pippi. Det är nog inte så bra för dig.

Det är tvära kast i livet nu. För någon dag sedan satt jag på Milanos myllrande gator och njöt i fulla drag. Trött, men genuint lycklig.

Nu sitter jag här, ensam i tysthet på en brygga med en mås. Jag ser mig själv lägga huvudet i händerna. Håller för ögonen för att försöka reda i kaoset som råder där inuti. Ny röntgen. Nya biopsier. Misstanke finns om att det har spridit sig från lymfkörtlarna till äggstockarna. Senaste röntgen visade på nya fynd och nu vill man undersöka vidare.

Det var då själva fan. Har det spridit sig nu? Har det spridit sig redan?

Det finns inte tillräckligt svarta ord för att beskriva den totala ilska jag känner. Jag vill krossa något. Kasta något. Slå på något. Springa mitt fortaste och samtidigt krypa ihop till ett ingenting. Just nu vill jag bort. Bort från absolut allt.

Do more of what makes You happy

Gillar