Från London till Miami

06.07 ljöd larmet från telefonen och både maken och jag kände precis det dottern uttryckte när hon med sin tröttaste tröttröst stönade, sova mer. Det var en konstig natt vi just lagt bakom oss. Om jag säger att vi vaknat en sisådär hundra gånger tror faktiskt inte att jag tar i. Men nu var den gjord. 

In i duschen och sen packa det sista. Ner till loungen för att käka frulle och sen igenom kulvertarna som tar oss till flygplatsen. Allt flyter på bra och stämningen är god, men det känns i luften att maken är nervös. Vid långresor får han ofta nerverna utanpå. Han är rädd att vi inte ska ha kontroll eller att något ska gå fel. Det stör mig att han bralla sådär och blir stressig. Det vet han om. Så han gör sitt bästa för att slappna av och njuta av att vara på väg. För han vet att kontroll har vi och om något går fel, så reder vi ut det. 

De första två timmarnas flygning är en baggis, fastän planet är ganska litet och trångt. Strax har vi hunnit lyfta innan vi ska landa. Jag gillar flygplatsen i KPH. Jag förstår det extra mycket när vi traskar runt på Heathrow, där vi mellanlandar och får sträcka på benen på vår färd mot Miami. Heathrow är svår att om grepp på i sin stora spretighet. Men jag måste ge londonborna en eloge, för deras härliga julstämning. För, ja just det, det är ju faktiskt julafton idag. I en taxfree shop hittar vi Tomten och ett gäng hjärtligt glada britter. De släpper loss och sjunger och skålar i sina smakprover på ett hjärtligt sätt som både jag och familjen önskar att vi kunde ta del av. Men vi är lite blyga av oss och tittar nyfiket från håll. Jag vet inte varför vi är sådär återhållsamma, för vi vill ju egentligen vara med. Kanske är det för att vi är svenskar. 

Det är en Airbus 380 som tar oss från London till Miami. Ett riktigt jätteflygplan. Flighten tar ca 9h45 och är trots de många timmarna ganska behaglig. Med filmer, snacks och trevligt sällskap går tiden ganska fort. Fast visst händer det då och då att man blir lite rastlös.

Do more of what makes You happy

  • Postad i: Resor

Gillar