Framflyttad biopsi och en oro som gnager

Jag skulle egentligen varit på sjukan nu, men fick meddelat att biopsin är framflyttad till i morgon. En dags väntan till. Lite smådrygt, men en dag hit eller dit kan egentligen kvitta. Huvudsaken är att de får gjort den där kollen, så att man kan få svar på vad det är som händer där inuti. Om något har vuxit till sig som kräver behandling. Magen har jag fått tid för först i mitten av augusti och samtidigt som jag tänker att det är skönt att de inte slår på stora trumman och gör sig någon större brådska med röntgen av magen, är det faktiskt magen jag känner störst oro för. Jag har en stark känsla av att det inte står rätt till där och jag hade ett samtal med min läkare om det i fredags. Enligt honom har han inte makt att göra något åt röntgentiderna när han har skickat iväg sin remiss. Varje sjukhusenhet är sin instans, tydligen. För säkerhets skull ska jag lämna blodprov då och då fram till röntgen för att se så att inga värden skjuter i höjden. Bra att något görs, men åh va skönt det hade varit om jag bara kunde få en tidigare tid för en ordentlig koll. Att vänta flera veckor känns både olidligt och lite vanskligt.

Det är en snurrig tillvaro jag befinner mig i nu. Jag och familjen runtomkring. Väldigt surrealistiskt är det alltihop. Jag vill så gärna att allt ska vara precis som vanligt, så jag försöker leva på som om allt är just det. Samtidigt gnager oron för den där sjukdomen och för allt vad den kan ställa till med. En kompis visade i helgen att hon tyckte det inte var en så stor grej det här, att läkarna var så duktiga idag och att många ju klarar sig bra efter behandling och att det därför var småfjantigt att gå och oroa sig. Och jag vet ju det där. Jag vet att de flesta klarar sig fint, men jag vet också att cancer inte är något man bara ska vifta bort. Vänner i stödgruppen med samma cancer som jag droppar av och trots behandling kommer cancern tillbaka igen och igen och igen. Lömsk som fasen är den.

Det som stör mig allra mest och som tar mest energi är att inte veta vad som komma ska.
Jag har noll kontroll och stundtals gör det mig smått tokig.

Do more of what makes You happy

Gillar