Första advent

Då var vi helt plötsligt där. I december. Vetifasen hur det gick till. Men hur fort den än kom, den smått kravfyllda julmånaden, står jag inte helt oförberedd. Huset är pyntat med stjärnor och rött och sommarens krimskrams ligger undangömt i skåpen. Trädgården är upplyst av ljusgirlanger (inte så mycket som grannens, men ändå) och mest ögonbrynshöjande av allt - jag har nästan köpt alla klappar. Va bra tänker kanske du. Yey dej! Men nä, inte yey. Det är skitdumt att jag har handlat en massa redan nu. För jag älskar att handla kulklappar, så även om jag egentligen är klar, kommer jag ha svårt för att sluta shoppa. My god, va jag älskar att shoppa. Särskilt presenter.

Maken gick upp först idag och smög ner för att fixa frulle. Jag dröjde mig kvar i sängen en stund. Snurrig av nattens livliga drömmande behövde jag reda ut vad som var nu och här och vad som fiction. Det där med att drömma är kul, om man drömmer några snuttar då och då. Men när det blir för dramatiskt och när drömmarna sträcker sig natt efter natt, då tar det lite på krafterna. Med sömnen blir det bara lite sisådär. Så jag var trött i morse. Trött, vattenfylld och dimmig.

Strax innan 9 hörde jag hur dottern öppnade sina kalendrar och då smög jag in till henne. Kröp ner i hennes varma säng, mellan lilla henne och väggen, och mös. Det blev att vi tittade på julkalendern där vi låg. När den var slut var vi eniga om att vi längtade tills i morgon, när nästa avsnitt kommer. Den var riktigt bra och mysig. Fullspäckad av kändisar.

Medan mina frukosthallon tinades i micron bar jag upp lite frukost till dottern, så hon dröjer sig fortfarande kvar i sängen. Hon är stressad över terminens sista prov och jag tyckte hon var värd en slö och såsig morgon. För min del börjar det bli dags att göra sig i ordning. För det är möte med klassföräldrarna nu på förmiddagen. Efter en liten fnurra på tråden i gruppen, en grupp som jag egentligen inte ingår i, ska jag hjälpa till med att fixa inför klassens stundande lussetåg. Det var på tal att allt skulle ställas in och det känns ju himla trist och onödigt. Jag hoppas vi kan få till något bra. Barnen vill, och då måste det ju kunna lösas.

Sen i kväll är det julskyltning. Vi har inte tagit del av det jippot på några år. Vi har helt enkelt inte haft lust. En massa folk och kommersiellt fulspel. Men i år känner jag verkligen för det. Jag riktigt längtar efter julen och har ett starkt sug efter allt som hör julen till.

Det är kallt för Kungens delikata små tassar. Men här har han det bra. Här kan han spana på alla fåglar, utan att förfrysa sitt håriga lilla jag.

Do more of what makes You happy

Gillar